Att arbeta med problemlösning

Att arbeta med problemlösning som ett ständigt närvarande inslag i matematikundervisningen är viktigt för mig. Barnen får sedan diskutera hur de har gått till väga för att lösa problemet och ser då kamraternas alternativa lösningar. Jag anser också att barnen når en djupare förståelse för matematik. När barnen arbetar med problemlösning så krävs det lite eftertanke för att inse vad som ska göras till skillnad från när de arbetar med rutinuppgifter där det oftast är tydligt vad som ska göras. Oftast krävs det också en lösning med flera steg. Om fokus hamnar på enbart räknefärdighet kan matematiken bli oerhört trist och enformig. Att kunna matematik kan då komma att tolkas som att utantill lära sig metoder och använda regler utan att ha förståelse för vad det är som man gör.
För att utveckla en god problemlösningsförmåga och bli en god problemlösare så krävs att eleverna får lösa många problem och att utvecklingen sker under en lång period. Jag tycker också det är viktigt att eleverna känner att jag, deras lärare, tycker att problemlösning är betydelsefull. Jag själv har fått öva upp min problemlösningsförmåga och jag tycker att jag nu kan locka fram förslag och idéer hos mina elever och hjälpa dem framåt då deras strategier inte är så väl genomtänkta. Skulle vilja utveckla min egen undervisning så att jag arbetar med en mer systematisk undervisning i problemlösning.
Nu ska jag sätta  mig och konstruera lite kluriga uppgifter till världens bästa år 5.
Ha det gott!!

Nu säger vi farväl till Rum 213 och Sorgfjäril

Nu har vi avslutat vårt bokarbete med böckerna Sorgfjäril och Rum 213 och det är med sorg i hjärtat som jag nu ställer in böckerna i bokhyllan. Vi har haft fantastiska boksamtal och barnen har verkligen trängt in i böckerna på djupet. Som tur är så har vi två andra av Ingelin Angerborns böcker som väntar på att få läsas och diskuteras. Som avslutning fick eleverna skriva en liten hälsning till Ingelin, av vilka jag kommer att skicka några till henne.
Hej Ingelin!
Jag är en tjej på 11 år som har läst Månfågel, Sorgfjäril och Rum 213, och ska snart läsa För alltid. Du lyckas jättebra med dina böcker. De är sorgliga, roliga och läskiga. Den första jag läste var Sorgfjäril. Den var verkligen bra. Alla andra också. Böckerna blir mycket bra när du gör som du gör. Alla små läskiga ord gör så att hela boken blir läskig och spännande. Jag skulle kunna skriva ut hela min skrivbok med saker jag vill berätta och frågor till dig. Här kommer några frågor i alla fall.
Tror du själv på spöken? Vilken bok har du blivit nöjdast med? Har du varit med om någon liknande händelse?
När jag sitter hemma i min fotölj och läser dina böcker ryser jag och vågar knappt andas. Vart ända ljud jag hör efter jag läst blir läskiga. Som t.ex. i Rum 213 när allt faller på plats . Jusst då när jag läser tror jag nästan på spöken. Jag älskar dina böcker och ditt sätt du skriver på.
Hej Ingelin
Jag är en tjej på 11 som älskar dina böcker och nu håller jag på att läsa Rum 213 och ska snart läsa För alltid. Jag gillar dina böcker för att du har så bra beskrivningar och böckerna får mig att tro lite på spöken. Har du några bra knep på hur man gör berättelsen extra spännande och läskiga. Jag tycker att Rum 213 är den bästa bok jag har läst! Jag tycker att den är bra för att det är jättebra handling och tanten i huset är lite mystisk. Nu har jag några kapitel kvar, det ska bli spännande och veta vad som ska hända. Jag tror att Bea, Meja eller Elvira är spöket och att de får tillbaka sakerna som boken kommer att sluta.
Hej Ingelin!
Det har varit kul att få läsa dina böker. Jag kommer absolut att fortsätta att läsa dina fantastiska, spännande och roliga böker. Det jag undrar över är hur det spanska slottet ser ut i ditt huvud, hur Alice rum ser ut och hur Leo ser ut? Jag tycker om att du har så mycket personbeskrivningar inbakat i texten. Lika som miljöbeskrivning. Som t.ex. Alice slog ihop boken och la den bredvid sig i gräset. Solen stod fortfarande högt på himlen, trots att det var ganska sent på eftermiddagen. Hon kikade på Emanuel som badade en bit bort, i en liten blå pool med färgglada fiskar på. Mamma låg på mage precis bredvid och läste en bok. Hon hade inte släppt Emanuel ur sikte en sekund sedan det där i morse.
Ingelin det kommer bli kul att läsa dina böker Månfågel och för alltid! Dina böker är jättebra som du skriver. Du föresten tror du på spöken?
Jag tror att några hade nog lagt boken ifrån sig om det inte hade varit för dessa samtal där vi har jobbat ordentligt med boken och alla har kunnat ta texten till sig. Flera av eleverna tycker att dessa två böcker är de bästa böcker de har läst och jag ser fram emot de kommande samtalen.
Hälsningar en stolt fröken!!

En dag i utvecklingszonen

Hade i går förmånen att lyssna på föreläsning av Anne-Marie Körling. Jag har lyssnat på henne tidigare och man slås av hennes ärlighet och engagemang, för Anne-Marie menar verkligen det hon säger. Det hon säger är så enkelt, så rakt, så bra.

  

Det som går som en röd tråd genom hela föreläsningen är hennes förhållningssätt till elevers lärande. När jag kom hem från föreläsningen var jag tvungen att plocka fram hennes bok ”Nu ler Vygotskij igen". Jag läser, funderar, backar tillbaka och läser igen. Hon har enligt mig hittat en strategi för att bedöma eleverna under tiden som de arbetar i klassrummet. Själv har jag inte hittat den här rutinen ännu, utan gör bedömningarna efter lektionernas slut. Som det är nu så får inte mina elever feed-back (eller feed-forward) under tiden som de arbetar utan i efterhand. Jag måste se till att jag i klassrummet ger tid till att sitta en längre stund tillsammans med eleven och göra bedömningen i nuet. Jag kan många gånger känna att jag i klassrummet hela tiden är på väg någonstans. Nu har jag någonting att bita i. Det känns som att jag befinner mig i utvecklingszonen!

Stressad, förvirrad men förväntansfull

Så var man då tillbaka i korridorerna på skolan igen. Känns rätt OK att vara tillbaka i gamla rutiner igen, även om jag skulle kunna ha sommarlov några veckor till. Ångesten över att kliva upp på morgonen igen är det som känns jobbigast.

Har nu arbetat i tre dagar och kan bara konstatera att varje höst är en nytändning och men känner sig väldigt inspirerad. Man glömmer lätt bort det som man som pedagog ställs inför varje höst: flytta bord, stolar, bokhyllor, flytta material, slänga skräp, packa upp förbrukningsmaterial och läromedel.

Ser nu fram emot morgondagen då vi ska lyssna på Anne-Marie Körling. Har haft äran att lyssna på henne tidigare och har läst några av hennes böcker. Brukar ofta läsa hennes blogg, korlingsord.se, där hon delar med sig av sin syn på lärarrollen, lärande i samspel, demokrati, lektionsförslag, hur man hjälper eleverna att synliggöra sitt lärande m.m. Jag ser fram emot att få höra om hur hon gör och hennes teorier om varför hon gör som hon gör. För er som inte har besökt hennes hemsida så rekommenderar jag er att göra det.

Det är mycket som ska falla på plats innan vi tar emot våra underbara elever den första skoldagen. Känner mig lite stressad men vet av erfarenhet att jag på torsdag morgon har lagt schemat, ställt i ordning klassrummet och planerat upp de två första skoldagarna. Sedan var det beslutet som skall fattas om halvtidsstudier utöver min 100% tjänst...... Vet ju att jag brukar jobba som bäst under stress!!

Sommartjärn, ett smultronställe

I helgen har vi varit i syrrans och Elisabeths underbara stuga i Sommartjärn. Det är alltid lika avkopplande att komma dit och bara få vara. Här känner man sig alltid lika välkommen och här trivs vi hela familjen. Med tanke på att värmen tidigare har lyst med sin frånvaro så har havsbad varit otänkbart för mig som inte badar när temperaturen ligger under 20 grader..... Därför kan t.o.m jag bada i Sommartjärn där vattnet till slut uppnådde 20,5.

Aklejan är en av mina favoriter

Lilla Sigge!

Sommarlov

Trots regnrusk utanför fönstret så kan jag bara konstatera att det är väldigt härligt att det är sommarlov. Just nu vilar jag mig efter ett skolår som har varit väldigt intensivt. Om några veckor ska jag börja tänka på, och förbereda mig inför nästa läsår. Just nu orkar jag inte riktigt tänka på det, men jag ser fram emot det. Då börjar hjärnan gå på högtryck igen, orken kommer tillbaka och lusten väcks på nytt igen. Mycket snart kommer jag att läsa ungdomsböckerna som vi kommer att arbeta med under läsåret, fundera ut roliga konkreta övningar till att konkretisera matematiska områden, titta på roliga skrividéer, samt planera geografiuppgifter. Det blir inte idag, men snart. Läraryrket är det roligaste jobb som finns och jag har stora förhoppningar om det kommande läsåret.

Ett paket till mig

Det var med snabba kliv som jag stegade mot ICA och hämtade mitt platta och avlånga paket från Adlibris. Det är sommartider och det innebär mycket tid för mig att njuta av och sluka böcker. Har fortfarande väldigt svårt att slita mig från deckarna så mycket riktigt så var det tre deckare i pocketformat som låg i paketet. Har tidigare läst de två första böckerna i Hammarbyserien av Carin Gerhardsen så nu i sommar tänkte jag läsa: Vyssanlull och Helgonet. Den tredje boken som jag beställde är: Kommer aldrig mer igen av Hans Koppel. Hans Koppel är den pseudonym barnboksförfattaren Petter Lidbeck använder sig av när han skriver för vuxna. Återstår att se vad jag tycker om hans vuxenböcker. Men innan jag sätter tänderna i dessa tre deckare så ska jag först avsluta Två soldater av Roslund och Hellström. Ett författarpar som lyckas kombinera spänning med samhällskritik.

Underbara dagar tillsammans med Flimran

Har precis spenderat 4 dagar i London tillsammans med Wilma. Resan blev flera gånger om roligare än jag vågat drömma om. Det har varit dagar med en massa av shopping, skratt, teaterbesök, vaxdockor och tunnelbaneresor. Mysiga pratstunder på restauranger för att vila trötta ben, massor av fniss nedbäddade i sängen efter hårda dagars vandrande och mycket mycket mor- och dotterkärlek. Det har varit en fantastisk resa som vi båda gärna gör om. Lillebror och pappa får väl göra en fotbollsresa om några år.

Många kassar på en dag blir det.....

Helt fantastiskt var det att uppleva Mamma Mia i London!

Gäller att passa på nu när han ska skilja sig.....

Smidigt och enkelt att ta sig fram med The Underground!

Dagen efter skolavslutningen

I torsdags var det dags för årets skolavslutning i kyrkan. Har inte riktigt haft den där "riktiga" skolavslutningskänslan ännu. Beror nog på att vädret varit så kallt och regnigt fram till nu och alla måsten som legat på mina axlar. Kan nu konstatera att årets skolavslutning var den finaste och mäktigaste som jag varit med om på länge. Man blir så otroligt stolt som lärare när man ser dessa underbara elever kliva upp i kyrkan och göra dessa fantastiska uppträdanden. Roligt också att vissa elever visar talanger som jag inte visste att de hade. I härlig sommarsol så var jag då tvungen att säga glad sommar till mina härliga elever och nu börjar jag förstå att sommaren är här. Men som lärare har man en del kvar att göra efter att eleverna har sprungit ut på sitt efterlängtade sommarlov. Igår möttes jag av ett tomt, nästan ekande klassrum. Det blir väldigt ödsligt utan elever. Kvar finns bara vi lärare som fortfarande springer omkring med andan i halsen. Sakta men säkert kommer lugnet lägga sig i arbetsrummet på Sundsvalls Montessoriskola. Men först ska läsåret summeras, klassrummet och hyllorna städas, det ska reflekteras och blicken ska sedan lyftas fram mot ett nytt läsår och nya utmaningar. Men innan dess ska jag se till att ladda batterierna med ett välförtjänt sommarlov. Snart, snart!

Att dela med sig av sina läsupplevelser

Som jag tidigare berättat så håller vi just nu på att läsa Ingelin Angerborns böcker, Sorgmantel och Rum 213 i klassen. Halva klassen läser Sorgfjäril och den andra halvan läser Rum 213. Det har varit fantastiskt att få vara med om den resa som många har gjort under dessa boksamtal, där de har gjort kopplingar till egna erfarenheter och diskuterat hur Ingelin har gjort skrivtekniskt för att få fram vissa känslor hos oss läsare.

Vi försöker på skolan att variera arbetet med skönlitteratur så att de blir bekanta med både läslogg, bokrecension, boksamtal och att skriftligt svara på frågor om texten. Barnen har i sina tankeböcker reflekterat över vårt litteraturjobb och just boksamtalen är den form som de känner är mest utvecklande för deras eget lärande. För mig som pedagog så tycker jag att jag har fått med mig eleverna i lärandet  på ett helt annat sätt och man märker hur de tar till sig av kamraternas tankar och upplevelser. Just det att alla läser samma böcker och delar samma upplevelse är en otrolig vinst tycker jag.

Att ha tyst läsning är någonting som jag som pedagog sällan planerar in numera, då det är många som inte "läser" under denna stund. Jag vet precis vilka i klassen som kommer att gå och byta bok och vilka som tittar på sidorna och bläddrar blad med jämna mellanrum Med andra ord, läser utan att egentligen läsa. Dessa barn kommer aldrig att uppleva hur det är att få uppleva meningen och känslan med att läsa och hur det är att tränga in mellan meningarna och orden.

Själv har jag alltid älskat böcker och minns många härliga stunder då jag fick krypa upp med en spännande bok och försvinna in i böckernas värld! Men tänker jag tillbaka på min skolgång och mina läsupplevelser därifrån så sviker minnet ordentligt. Någon underbar läsupplevelse från skoltiden minns jag inte alls! Vilken tur att jag var en van läsare och att mina föräldrar visade mig vilken fantastisk värld man kan få tillgång till, genom att ofta besöka biblioteket tillsammans med mig och prenumerera på böcker åt mig.

Istället för att lägga fokus på tyst läsning i klassrummet så försöker jag att använda mig av just boksamtal och högläsning så ofta som jag kan. Med det som grund så kan vi diskutera karaktärer, miljöer, spännande delar, svåra ord och stycken, skapa gemensamma skrivuppgifter, samt länka händelser i boken till vår egen verklighet.

Det mest positiva med just detta projekt med Ingelin Angerborns böcker är att föräldrar har reagerat över att deras barn har läst boken med en läsglädje som de tidigare inte upplevt. De ser redan fram emot starten på höstterminen när grupperna byter böcker med varandra. Dessutom har flera av eleverna lånat fler böcker av Ingelin och några har redan beställt hennes nya bok som släpps i juni.

Favorit i repris

Har i helgen återigen läst en av böckerna i Milleniumtrilogin, Luftslottet som sprängdes. För vilken gång har jag inte en aning om. Denna serie kan jag bara inte få nog utav. Jag är fortfarande HELT tagen av Lisbeth Salander och kan ibland gå och fundera på vad hon kan tänkas göra just nu. Är lite avundsjuk på de personer som har läsupplevelsen kvar och framför sig, samtidigt som jag känner en sorg över att det inte blir någon fortsättning. Men vad är det då som gör dessa böcker riktigt bra? Själv uppskattar jag när språket i böckerna är enkelt och inte speciellt närvarande, utan det bara lyfter fram miljöerna, karaktärerna och händelserna utan att ta för mycket plats. Språket ska skapa den rätta stämningen utan att bli för omständigt och invecklat, DÅ tycker jag att det är bra. Det tycker jag att Stieg Larsson har lyckats med väldigt bra samtidigt som han bygger upp Lisbeths karaktär på ett fantastiskt sätt. Hennes originella karaktär fångar mig som läsare.
Nu lägger jag Lisbeth åt sidan för den här gången och tar mig an Kristina Ohlssons bok, Paradisoffer, en bok i serien om Fredrika Bremer. Men jag vet att jag kommer att återkomma till Lisbeth igen.
Ha det!

Rum 213

I våra läsloggar skriver vi om vad vi tänker när vi läser skönlitterära böcker. Det kan vara egna minnen som dyker upp och som vi kopplar till våra egna erfarenheter, eller reflektioner kring karaktärerna i boken.  Ibland kan det vara intryck som man vill skriva och berätta om. Det här är Carls tankar om boken den här veckan:

"Boken skulle kunna bli en bra film för att den är jättespännande. Jag skulle vilja ha Elvira i boken som vän för hon verkar vara snäll och ärlig och då kan man berätta saker som man inte vill att nån ska säga till nån annan. Det som händer i boken tror jag inte skulle kunna hända i verkligheten för att det finns inga spöken."

Som jag tidigare berättat så arbetar vi nu i klassen med Ingelin Angerborns böcker, Sorgfjäril och Rum 213. Så här skrev Lynn om sina tankar och funderingar om boken innan de fick börja läsa i den:
"Jag tror att boken kommer att vara jätteläskig och spännande. Jag tror att jag kommer att tycka att den är jättebra! Jag tror att boken kommer att handla om en tjej som går in i ett spöklikt gammalt hus och ser en fjäril. Då blir hon jätterädd."

Att skriva Lokala Pedagogiska Planeringar

På torsdag ska jag och kommunens andra nyckelpersoner träffas för att diskutera LPP, Lokala Pedagogiska Planeringar. Att skriva dessa planeringar har inte varit helt lätt. Vi på Sundsvalls Montessoriskola har läst, funderat, diskuterat, resonerat och korrigerat. Detta är ingen sanning om hur man skriver lokala pedagogiska planeringar utan det är mina tankar och funderingar just nu. Detta är en process som vi arbetar med både individuellt och i ämnesgrupper på skolan. Dessa diskussioner är till för att vi ska komma fram till en samsyn när det gäller hur vi förstår synen på lärandet enligt läroplanen. Vi ska också tolka och konkretisera läroplanen och kursplanerna så att målen blir tydliga för eleverna. Dessa pedagogiska planeringar ligger sedan som grund för att vi ska kunna bedöma elevernas lärande både formativt och summativt. Varför gör vi då detta arbete? Jo, både för att dokumentera och för att informera elever och föräldrar om vilka kunskaper och kunskapskvaliteter som kommer att bedömas. Dessa dokumentationer hjälper oss pedagoger att hålla koll på att vi får med läroplanens delar i våra planeringar.
Hur gör man då?
Först ställer man sig frågan: Vad vill vi att eleverna ska lära sig?
Det är här vi måste börja.
När vi har kommit fram till vad det är eleverna ska lära sig så måste vi bestämma hur eleven visar att den har lärt sig det som vi har tänkt. Här är det av viktigt att det är förmågorna i kurs- och läroplanen som vi har i fokus. Det är ju förmågorna som vi ska bedöma och som undervisningen ska träna eleverna i. Här tror jag att många missar och fastnar i det centrala innehållet. Det jag blir rädd för är att många kommer att köra på i gamla invanda mönster och inte fokusera på förmågorna.
Utifrån dessa frågor är det min uppgift som pedagog att planera min undervisning så att eleverna får möjlighet att träna de förmågor som jag vill att de ska utveckla. När jag har skrivit min pedagogiska planering så är det viktigt att eleverna får ta del av den så att de vet vart de ska och vad det är som jag/vi kommer att bedöma. Om de inte vet vart de ska och vad som kommer att bedömas så ger vi dem minne en ärlig chans, utan vi överger dem.
Under arbetets gång är det också viktigt att vi ger eleverna formativ bedömning så att de vet var de befinner sig i förhållande till målen. Det är också viktigt för mig som pedagog med formativ bedömning under resan så att jag vet hur eleverna uppfattat min undervisning så att jag kan ändra min undervisning och bemöta eleverna på bästa möjliga sätt. Min erfarenhet är att dessa pedagogiska planeringar ger bättre undervisning i min klass och jag som pedagog får en annan koll och det underlättar för mig när jag ska göra bedömningar.

Boksamtal

Vi är nu i gång med att läsa Ingelin Angerborns böcker Sorgfjäril och Rum 213 i klassen och kommer att ha boksamtal varje vecka om våra tankar och erfarenheter av det lästa. Boksamtalen kommer att vara styrda av mig, men med öppna frågor som ger utrymme för eleverna att uttrycka sina tankar och känslor om det lästa på ett fritt sätt. Eleverna har själva svaren och i samspel kommer de att skapa ett gemensamt vetande och lära av varandra. Deras språk och läsupplevelser kommer att utvecklas i samspelet med kamraterna och de får nya perspektiv på sina egna erfarenheter. I torsdags när vi startade arbetet började jag med att berätta för barnen om Ingelin för att sedan presentera böckerna. Barnen fick till en början inte läsa baksidetexten utan de fick först sitta en stund och fundera över titeln och omslagsbilden. Redan här fick vi igång en härlig diskussion om färgsättning, bildval, skuggor och andra redskap som man valt för att locka läsarna. Sedan fick de skriva i sin läslogg vad de tror att boken kommer att handla om innan de äntligen fick läsa baksidetexten och slutligen börja läsa. Jag ser fram emot våra kommande diskussioner då jag vet hur givande boksamtal är, och att barnen ska få stifta bekantskap med en ny författarinna. 
Ha det!!

Att inte kunna......

Jag har använt datorn som ett hjälpmedel i ganska många år nu och tycker väl att jag klarar av en del när det gäller datorn som ett hjälpmedel i mitt yrke som lärare. Skulle väl kunna utveckla mina kunskaper lite till om det inte vore så att det är ganska behändigt att ropa på sin datakunniga man när saker och ting krånglar. Men han finns ju inte alltid tillgänglig att hjälpa till så ibland får man ju pröva sig fram på egen hand. En sådan situation fick mig att tänka till lite extra då jag hade problem med att installera ett program på min dator på skolan. Jag gjorde som jag trodde att man skulle göra men det ville sig inte. Jag provade att googla för att få lite tips och idéer, men inte..... Sakta men säkert började jag gripas av en känsla att jag måste vara dum i huvudet. När känslan väl finns där så verkar den vara där för att stanna. Det var ingen som sa någonting till mig utan jag bara fick känslan. Jag försökte fundera på vilka tips och råd som min man skulle ge mig, men i min panik så tryckte jag på allt och alla knappar och jag kommer inte på det mest självklara utan kvar finns den där känslan som hindrar mig från att ta in. Jag vill inte ha den här känslan men den finns där: Jag vill, men kan inte!! Det slutade med att jag fick ringa min kära man på jobbet och berätta vad jag har gjort och hur jag stressad och panikslagen provat det ena och det andra. Jag är väldigt glad över att han kan hjälpa mig när jag har dataproblem och när jag vet att han kan hjälpa mig så lyckas jag lugna ner mig och nu lyckas jag faktiskt tänka att jag kan faktiskt en hel del saker också.
Detta får mig att tänka på hur viktigt det är att jag som pedagog gör klart för mina elever att det ligger på mig och mitt ansvar om de inte förstår saker som vi arbetar med i skolan och att jag då får förklara på något annat sätt. Tillsammans och i samspel med andra så lär vi av varandra.

Sol och underbar skidåkning i Åre

Varje år brukar vi bege oss till fjällen tillsammans med våra kära vänner, familjen Nystedt. Tyvärr brukar någon bli sjuk, vädret vara väldigt kallt eller som förra året då sportlovet slutade med ett besök på akuten.... Trots detta så tänkte vi att vi skulle göra ett nytt försök och bokade så en stuga i Åre under sportlovet. Kan nu med facit i hand summera resan och se tillbaka på en fantastisk resa trots att Wilma var lite halvkrasslig och inte riktigt på tårna. Vi har haft fantastiska dagar med bra väder, nyslipade stålkanter (första dagarna), härlig skidåkning, trevligt sällskap, god mat och många skratt. Det var längesedan men fick sig en sådan genomkörande i benen. På torsdagen så sprutade mjölksyran i låren och man kände att man levde..... Ser redan fram emot nästa års resa även om jag nu först vill drömma mig bort bland vårtecken och tankar på frösådd och växter.
Ha det!

En dag med "sekten"

Vad gör man inte för sina barn? På något lustigt sätt så har både jag och Björn sugits in i den ideella värld som man som slalomförälder lätt hamnar i och har nu i veckan tillbringat väldigt många timmar i vår kära slalombacke. Idag så var det då dags för oss att för första gången arrangera en parallellslalomtävling för ungdomar i åldern 8-13 år. Efter mycket slit och en hel del tankevurpor så kunde vi i morse klockan 9:30 släppa iväg de första två åkarna i dagens tävling. Underbart underlag, lagom kallt och en bra bana satt av vår egen "Durra" gjorde att vi orutinerade "parra-arrangörer" kunde pröva våra vingar. Det var en ny erfarenhet och efter att ha suttit i speakerbåset i några timmar och följt närmare 300 heat så känner man sig ganska mosig. Jag hoppas att dagens åkare med föräldrar har haft en bra dag hos oss i Sundsvalls slalombacke och nu vet vi att vi fixar att köra parallelltävlingar. Med lite mer övning så kommer det här att gå galant.

Ha det!!!

Idag var det Tims tur att tävla och han stod som segrare i B-finalen innan dagen var slut. 

Vernissage på Sundsvalls Montessoriskola

I dag var det då dags för en tradition på Sundsvalls Montessoriskola, nämligen vårt vernissage. Det är en dag då vi bjuder in nära och kära för att titta på vilka otroligt duktiga konstnärer det finns på vår fantastiska skola. Precis som på ett "riktigt" vernissage så får den potentiella köparen förhandla om priset med konstnären och självklart markeras tavlan som såld med en liten röd prick vid sidan om. Själv har jag nu i kväll gjort två konstinvesteringar och i morgon får jag ta hem mina nya alster för att sätta upp på väggarna. Hade gärna köpt fler vackra tavlor men de var tyvärr redan sålda. Det finns många talangfulla tecknare som  under handledning av Gugge hela tiden utvecklar din konstnärliga ådra. Ser redan fram emot nästa års tillställning.

Ha det!!

Att välja

I dagens samhälle så finns det många fler valmöjligheter än vad det fanns när jag växte upp. På lilla Hemmanet, där jag är uppväxt, gick alla i Svartviks skola från ettan till sexan och där var det aldrig några diskussioner om att börja i någon annan skola. Våra föräldrar funderade nog inte så mycket på andra valmöjligheter.
I dag ser det helt annorlunda ut och många föräldrar, mig själv inräknad, står i kö till fler än en skola. Allt för att ha valmöjligheten när det är dags. Även om det är ett ganska angenämt problem så är det dock inget lätt val.
Dagligdags pumpas vi med artiklar om skolorna i Sundsvalls kommun och vi som arbetar inom skolans värld märker att det sprids en oro i många barngrupper när det diskuteras vilka som ska gå kvar i klasserna och vilka som kommer att byta till en annan skola. Nu är jag väldigt tacksam över att valmöjligheten finns och jag hoppas att vi senare med facit i handen kommer att tycka att vi valde rätt.....

Ha det!

Idag!

Idag är det hurraropens dag för en viktig person i mitt liv. Idag har hon öppnat paket och vi har bakat marängtårta. Idag har hon fått gratulationshälsningar från hela vårt avlånga land. Idag är det fruktost på sängen-dagen. Idag är det 12 år sedan mitt liv förändrades totalt. Idag är det födelsedag. Idag är det Wilmas dag. Grattis min älskling!

Kram

Vem vill bli lärare????

Fick idag ett mejl från Marianne, pedagogisk samordnare på MIUN där hon bl.a placerar studenter som läser vid Lärarhögskolan, om jag kunde tänka mig att ta emot en till lärarstudent. Måste säga att antalet lärarstudenter är fantastiskt hög med tanke på att nästan ingenting bra skrivs om vare sig lärarutbildningen, läraryrket eller vad skolan gör. Som lärare blir man väldigt besviken när man läser all negativ kritik som skolan får ta emot i media. Det finns många fantastiskt duktiga lärare och många väldigt bra skolor. Jag är lärare och jag är stolt över det. Blir bara väldigt trött på att nästintill alltid behöva försvara mitt yrke. Till min eventuella lärarkandidat kommer jag att tala om vilket roligt och viktigt arbete vi har och hur fantastiskt det är att få möta alla de barn som i framtiden kommer att betyda så mycket för samhället. Jag tänker inte ursäkta min stolthet och mitt yrke. Jag hoppas att hon kommer att tycka att lärarjobbet lika roligt som jag tycker att det är och att hon kommer att trivas hos oss på Montessoriskolan. 

Ha det!!

Skolstart

Efter ett välförtjänt och härligt jullov så har då vårterminen börjat. Känns lite konstigt att smaka på ordet vårtermin när man precis är hemkommen från en härlig helg i ett vintrigt Vemdalen. Som vanligt inför en terminsstart så innebär söndag eftermiddag och kväll planering av morgondagens lektioner, samt grovplanering av veckans händelser. Vi lärare är aldrig lediga hela helgen utan en stor del av söndagen ägnas på förberedelser, både i tankarna och praktiskt. Den ena förberedelsen syns väldigt tydligt medan den andra är mer osynlig.
Väl tillbaka i skolan så möts man av 23 underbara ungar som jag har förmånen att få dela mina dagar tillsammans med och få följa i deras kunskapsutveckling. Det är någonting speciellt med skolstarter. Helt plötsligt ringer väckarklockan på morgonen och man väcks ur ledighetssömnen. Men det ska bli skönt med rutiner igen som strukturer upp dagen. Nu ser jag fram emot en händelserik termin tillsammans med dessa underbara fyror. Jag hoppas att ni alla får vara med om så många underbara möten och stunder på er arbetsplats som jag får.
Ha det!!

Äntligen!!

I morse ringde klockan 6:50 trots att hela familjen har jullov. Vilka konstiga människor gör så kan man ju undra när man för en gång skull har möjlighet att sova ut och ligga och njuta av en god bok. Jo, det är slalomfamiljer som gör så..... Klockan 8:00 var det nämligen jullovsträning för både Wilma och Tim så det var bara att masa sig upp även om kudden kändes väldigt fluffig och härlig just när klockan ringde. Av diverse anledningar så har det inte blivit så mycket slalom för familjen denna vinter och för mig så var det säsongspremiär i dag. Man är lite ringrostig men det var bra förutsättningar i backen och härligt att äntligen få susa ner för backen. Nu hoppas vi på mycket snö och lite kallgrader så att vi kan spruta mer snö i backen. På torsdag bär det av till Vemdalen för Vemdalsslalomen samt umgås med trevliga vänner. 

Ser fram emot massor av åk i backarna. 

Så här ser det inte ut när jag åker..... 

Ha det gott!!