Har hittat en ny tv-serie

Har de sista åren varit dålig på att titta på TV då det inte varit någonting som jag har prioriterat. Nu har jag ju jullov och det finns mer av tid på kontot. Hittade så en TV-serie på nätet som jag fastnade för - Being Erica. Den handlar om Erica som tycker att hennes liv är skit när hon träffar Dr Tom, en lite annorlunda terapeut, som erbjuder henne sin hjälp. De ingår ett avtal tillsammans och det visar sig snart att Dr Tom inte är som alla andra inom sin bransch och Erica får en chans att ändra sitt förflutna. Han har förmågan att skicka henne tillbaka i tiden och låta henne ändra på vissa saker i sitt tidigare liv för att kunna dra lärdom av detta i nutid. En ganska smårolig serie där jag med detsamma kunde komma på situationer som jag skulle vilja ändra på i mitt liv. Med lite mer eftertanke så vet jag inte om jag skulle vilja ändra på de där situationerna för att slippa smärta och skam. Ändrar man saker och ting kanske man ändrar så mycket på en som person att man tar bort egenskaper som man gillar hos sig själv. Motgångarna längs vägen har ju format mig som person och hur är det med ödet?? Hjälp nu var jag djup!! Hoppas att ni alla får ett gott nytt 2011, som inte innhåller alltför många dagar som ni längre fram önskar att ni kunde åka tillbaka och ändra på. Ser nu fram emot en nyårsafton tillsammans med vänner och god mat. Gott nytt år!!!

Två dagar tillgodo

I did it again!!! Min kära vän och granne Kristin brukar säga att jag arbetar bäst under tidspress och det verkar stämma. Men det här året har jag ju två dagar till godo. Vore det inte för att jag nu har ont i precis hela kroppen efter att ha tränat som en tok sista dagarna så skulle jag faktiskt kunna tänka mig att gå och träna i morgon också. Kan bara skriva under på att man mår bättre av att träna, men tycker fortfarande att det är roligare och härligare att träna utomhus i vår härliga natur. Så på pluskontot den här dagen kan jag också tillägga några åk i Sundsvalls slalombacke, Därför kan jag med gott samvete nu njuta av en god cider tillsammans med popcorn framför TV:n. Ska bli spännande och se ifall jag nästa år har rott träningskortet i hamn innan december månad. Kan nu bara våndas inför den kommande träningsvärken som jag vet kommer att komma. Ses vi i gymmet nästa år???

Ett litet mirakel

Under julhelgen fick då träffa släktens nya tillskott Lo. Bara några dagar gammal och hur söt som helst. Hon sov så sött hela kvällen och verkade väldigt nöjd med att bara få finnas till och känna mammas och pappas värme och röster. Tänk att det är så fantastiskt att få hålla ett nyfött barn i sina armar!

Hemma igen - välbehållna

Fick lite panik i går kväll då jag tittade på nyheterna och de utfärdade klass 2-varning längs Norrlandskusten och jag och familjen hade planerat hemfärden i dag. Hade dessutom bokat in ett besök hos min lilla underbara guddotter som jag inte träffar så ofta. Vaknade i morse, snabb frukost, packade in alla julklappar i bilen och så i väg. Efter en alldeles för kort visit hos familjen Thörn så tog vi oss då an E4:an. Vackert vinterväder och fint plogade vägar lade grunden för en smidig hemfärd - trodde vi. Klockan 13:30 stannade vi i Tönnebro för att intaga lite energi så att vi klarade oss fram till klockan 16:00 då min familj väntade på oss för att fira lilla julafton. Tönnebro i jultrafik betyder som ni förstår köbildning men det hela flöt på bra och vi var ute på vägen igen redan 14:05. Då bröts radiosändningen av ett trafikmeddelande som talade om att det var en långtradare i Harmånger som stod över vägfälten och blockerade all framfart både söder- och norrut. Eftersom vi hade en bit kvar dit så räknade vi kallt med att detta problem skulle vara löst innan vi nådde fram dit. Mycket riktigt. Efter en stund så kom nya rapporter om att trafiken nu flöt på igen. Fick dock minska farten lite då det nu bara gick att köra i ett körfält och snöröken ökat väldigt. Då kom nästa trafikmeddelande. På nytt så var det i just Harmångertrakten som det nu var stopp. En bil med motorhaveri stod still och det var omöjligt att komma förbi. Nu blev vi sittandes i 45 minuter i väntan på bärgare. Det vara bara att skicka ett meddelande till familjen att börja äta och att vi skulle komma lite senare. Klockan 18:20 satt vi oss till bords endast 2 och en halv timme försenad. Efter god mat och mammas underbara måntårta så var det då dags för julklappsutdelning igen. Kan bara konstatera: Borta bra men hemma bäst!!!

Nu börjar det närma sig

Nu börjar då julafton närma sig och vi befinner oss i ett KALLT Uppland. Resan ner tog lång tid p.g.à. olyckor och snörök. Väl framme så visade det sig att elledningarna var överbelastade av kylan så strömmen gick i stora områden. Lyckligtvis kunde svärfar köra igång ett elverk som grejade det hela. Men innan det fixade sig så var det riktig julstämning i huset med tända ljus ÖVERALLT. Nu går jag och hoppas på att barnen ska drabbas lite mer av tomtesjukan och börja klämma lite på paket. De är alldeles för lugna enligt mig! Nu ska vi klä granen och sedan göra lite julgodis. Vilken tur att svärmor köpt en julklapp till sig själv - ett gåband.

Dan före dan, före dan, före dopparedan

Nu längtar jag verkligen efter julen. Det ska bli så härligt att i detta vackra vinterväder få njuta av en välförtjänt ledighet tillsammans med familj och släkt. Sade i dag god jul till mina små härliga treor som denna termin har gjort en fantastisk resa i kunskapens värld. Det har varit en termin fullt av spännande och roliga upptåg. Deras arbetsglädje finns det ingen hejd på. De är verkligen delaktiga och motiverade i sitt lärande. Men nu ska jag först njuta av julledigheten som börjar i morgon. Då packar vi bilen och åker ner till Närtuna och Björns släkt. På julafton kommer vi förhoppningsvis att få träffa släktens nykomling, lilla Lo 4 dagar liten. I fredags föddes den lilla prinsessan och jag längtar efter att få snusa på en liten bebis. I lördags var vi på Polarn och Pyret och köpte en liten pyjamas.
Det märks på de egna två små trollen att julafton börjar närmas sig för nu vill de klämma och skaka på paket. Vilken osis att deras mamma och pappa inte har skrivit några namn på paketen ännu..... Hur hemsk får man vara??

Nu är jag där igen....

Som anställd inom Sundsvall kommun har man förmånen att kunna träna på antingen Helex eller Friskis & Svettis. Det som ställs som motkrav är att man när året är slut kan visa upp ett intyg att man har tränat 12 gånger under året. Precis som de tidigare två åren så sitter jag nu i den situationen att när året börjar närma sig sitt slut så har jag inte lyckats skrapa ihop 12 gånger.... Så idag fick jag så lov att masa mig dit och röra på kroppen. Väl där så är det ju jätteroligt att träna och man känner sig piggare, så frågan är varför jag sätter mig i den här situationen gång på gång. Nu är det bara att ta tjuren vid hornen och träna som en tok innan nyår. Någon fler som kommer att träna på nyårsafton???

Julförberedelser

Har lyckats i år igen.... Vilken tur att vi har ett stort köpcentra inte så långt bort med massor av affärer. Tycker att jag börjar varje jul med att köpa någon julklapp i god tid och ändå så står jag där helgen innan julaftonen och har flera paket att inhandla..... Ska nu bege mig in till stan och avklara det sista. Julgodiset har familjen dock redan fixat. Kan det ha någonting med prioriteringen att göra??? Ska bli härligt att få komma ner till svärmor och svärfar och traditionsenligt gå ut och hugga gran och äta kolbullar i skogen. Längtar efter att få se barnen uppspelta och undrande över när tomten ska komma. Julen är en högtid som jag inte skulle vilja fira utomlands i värmen, då jag tycker att det är underbart med den vita snön och alla tända ljus. Ser nu fram emot den stundande helgen och att få njuta av mina nära och kära.

Kolbullar och obóy är smaskens!

Farfar Bengt ordnar kolbullarna.

Klart man är glad när julen är här!

     

Att göra bedömningar

Vi som arbetar i skolans värld gör bedömningar av våra elever hela tiden och det är ett av våra viktigaste uppdrag. Eftersom jag som lärare och vi inom skolan ska verka för att göra skillnad för varje liten elev, så gäller det att jag värnar om elevernas rätt att lära. För att kunna göra detta måste jag bedöma mina elever i förhållande till målen så att de kan se sin egen utveckling. Att bedöma eleverna är inte någonting farligt utan en förutsättning för lärande. Vårt uppdrag att fostra dagens elever till demokratiska medborgare är viktigare än någonsin. I dagsläget diskuteras den formella utformningen av bedömningarna mera än innehållet, vilket jag tycker är tråkigt och något som inte gynnar våra elever. Med de nya kursplanerna som träder i kraft till hösten hoppas jag att diskussionerna kommer att handla om vad bedömningarna ska tjäna för syfte och hur de ska hjälpa eleverna framåt i sin kunskapsinhämtning.

Att få kliva in i bokens värld

I böckerna värld kan det vara spännande

Lässtunderna hemma var heliga och mamma och pappa brukade läsa för mig innan jag gick och lade mig. Det var en härlig känsla att ligga bredvid och lyssna på en berättelse och dela det tillsammans med en trygg vuxen. Det har alltid funnits böcker omkring mig när jag växte upp och texter har varit ett naturligt inslag i min uppväxt. Bokslukaråldern varade i många år, men när jag började gymnasiet avtog mitt intresse för läsning. Då läste jag nästan bara de böcker som vår lärare ansåg att vi behövde läsa, men jag kommer bara ihåg en av dem, Mina drömmars stad. Sakta men säkert började så böckerna komma in i mitt liv igen och nu skulle jag inte kunna tänka mig ett liv utan böcker. Om vi vill att våra elever ska bli aktiva läsare, och då menar jag inte att läsa för skolan utan för livet, så måste vi börja redan med de små barnen och skola in dem i läsandets magiska värld. Här har vi i förskolan och skolan en viktig roll så att eleverna får många olika upplevelser av böckernas världar. Jag är övertyga om att min mamma och pappas gåva till mig i tidig ålder, där jag fick aptit på böcker och skriftspråket gjorde mig motiverad att upptäcka böckernas mysterier.

Tillbaka från fjällvärlden

Ett gäng glada tjejer efter två dagars träning.

Nu är vi tillbaka efter en till härlig helg i våra underbara svenska fjäll. Tjejerna och killarna som är födda -00 i Sundsvalls Slalomklubb har haft slalomläger i Björnrike och nött storslalom i två dagar. Både under lördagen och söndagen hade de möjlighet att köra en storslalombana och under handledning av tränarna Niklas och Måns finjustera tekniken.

Wilma i full fart ner för storslalombanan.

Gustaf, en kille som satsar 100%.

Tvättar för att kunna packa väskan igen....

Så var det då dags för att packa väskan igen. Känns som att det är mycket nu.... I morgon bär det av till Storhogna och slalomläger för de som är födda -00. I helgen som passerade hade vi ett jättehärligt läger hela klubben tillsammans där vi till slut var 265 stycken som tog oss ner för de härliga backarna. Lite kallt men lite blåst och bra preparerade backar gjorde helgen till en succé. Nu hoppas vi att den kommande helgen blir lika lyckad. Då kommer vi att testa Björnrikes pister. Har inte varit där sedan jag var lite, så det ska bli roligt. Återkommer med rapport på måndag!

Wilma kastar sig ut i slalombanan

julstress......

Tycker att det inte var så längesedan som höstterminen började och jag tog emot 22 förväntansfulla, glada och arbetsvilliga treor. Deras förväntningar, glädje och arbetsvillighet har fortsatt och vi har haft en underbar termin tillsammans. Det är bara det att jag inte riktigt har hunnit med att förstå var tiden har tagit vägen. Efter att ha skrivit klart alla omdömen och haft alla utvecklingssamtal så tycker man ju att man borde känna sig lite mindre stressad. Ack så man bedrog sig!!  Då dyker det upp slalomläger i fjällen som man som förälder ska följa med på, julklappar som ska inhandlas, huset som ska julpyntas och fixas samt alla andra måsten. Det mesta väldigt roliga saker men ändå mycket som ska hinnas. Behöver väl lära mig att bromsa ner takten och njuta i vardagen för det finns mycket att glädjas över. Carpe diem är tyvärr ibland bara vackra ord i mitt fall. Skulle verkligen behöva fånga dagen oftare.

Att arbeta med barns läsförståelse

Att vara lärare är ett av de viktigaste yrken man kan ha. Det är ett stort ansvar som vilar på våra axlar att både utbilda barn och ge dem möjlighet att utvecklas socialt. Jag blev färdig lärare 98/99 och har alltid varit glad och stolt över mitt yrkesval. När man som lärare träffar lärarstuderande får man själv den angenäma uppgiften att förmedla hur man organiserar sin undervisning. Man utmanas ju ständigt i vardagen att reflektera över hur teorier kan omsättas i praktiken, men det är alltid roligt att få dela sina erfarenheter med andra. Någonting som jag hela tiden brottas med är hur jag ska utveckla mitt arbete med barns läsförståelse. Skolan har som uppgift att att lära barn att förstå vad de läser. Alla barn har rätt till detta och att arbeta med barns läsförståelse är att undervisa för ett livslångt lärande. Läsforskningen visar att det är av avgörande betydelse att vi lärare vägleder våra elever för att utveckla sin läsförståelse. Läsförståelse uppstår inte automatiskt bara man kan läsa flytande. Om man som lärare inte är medveten om hur betydelsefullt det är för barnen att vi hjälper dem att orientera sig i texter så kommer alla barn inte få uppleva hur det är att komma ner på djupet i texterna.

Packar väskan

Har genom min dotter Wilma hamnat i slalomvärlden. Från att själv bara ha ägna mig åt lagsporter och då främst fotbollen, så kan jag bara konstatera att det är en ny värld som är hur stor som helst. Nu är det dags för klubbens årliga lägerhelg i Vemdalen, där vi är 260 stycken som tillsammans kommer att ta oss nerför backarna under helgen. Många av barnen har redan stått på skidorna i år, men för mig så blir det premiär. Kan berätta för er som inte heller är insatta i sporten att det är mycket som man måste behärska inom slalom..... Själv tillhör man generationen som sladdar likt familjen i Sällskapsresan. Hoppas att det kommer att finns möjlighet för oss mammor att gå kurs tillsammans med "Durra" under helgen, för att lära oss mer hur man kantar skidorna. Nu är inte Wilma någon individualist så jag tror att i slutänden är det fotbollen som kommer att locka mest, men det är jätteroligt så länge som det varar. Nu ser vi fram emot en härlig helg i de vackra svenska fjällen.

Adventfirande hos kollega

Har i dag varit hos min kollega, Malin, som är Sundsvalls svar på Leilas kök. Den första advent har Malin och hennes man Kjell som tradition att bjuda in nära och kära till sitt varma hem och då bjuder de på ett adventsfika som är obeskrivligt. Eftersom jag hoppas att denna duktiga pedagog kommer att fortsätta jobba hos oss på Sundsvalls Montessoriskola så vet jag inte om jag ska sprida några fler superlativ, för då finns väl risken att hon blir headhuntad av någon som behöver en händig konditor. På menyn finns bland annat alla möjliga slags cupcakes, tårtor, tryfflar, kakor, julgodisar, pajer, ost och kex som hon och hennes barn har skapat. Det är en härlig tillställning där stora och små träffas och umgås tillsammans och firar att det är advent. Sitter nu här väldigt däst och hoppas att jag får en inbjudan även nästa år. Tack Malin och Kjell för er gästvänlighet. Ni har skapat en härligt tradition.
Kram Monica

Så mycket bättre

Efter att ha missat de första programmen så tänkte jag att jag måste se Så mycket bättre, då mina elever talat om för mig att jag bara MÅSTE se det. Efter att ha sett ett program så blev jag tvungen att gå in på TV4play och se de tidigare avsnitten. Ack så jag bedrog mig!! Tydligen så finns bara programmet på webb-tv under en vecka, fram till nästa program sänds. Men som tur är så finns ju Youtube, så jag kunde i alla fall se låttolkningarna. Efter att ha sett programmet och klippen så blev jag tagen av Petter och hans tolkningar av låtarna. Nu rullar Spotify och Petter för fullt hemma i huset. Vem hade trott att eleverna i mellanstadiet skulle gå omkring och sjunga: En tuff brud i lyxförpackning??? Att han så öppet berättar om sin dyslexi och sina svårigheter med språket när han gick i skolan är bra för de ungdomar som har det kämpigt med sin läsning. Att höra honom berätta om ångesten över att behöva vara tvungen att läsa högt inför klassen för mig tillbaka till min egen skolgång. Jag har aldrig haft svårt att läsa men kan minnas hur man försökte lista ut vilket stycke som man själv skulle få läsa. Det stycket tränade man samtidigt som de andra klasskamraterna läste texten innan. Vad som lästes hade man ingen aning om eftersom man själv tränade sitt eget stycke. Kan inte ens föreställa mig hur det då var för de som hade det svårt att läsa. Ser nu med spänning fram emot lördagens avsnitt och hur Petter har tolkat Septembers låt.

Nya kursplaner

Länge har man pratat om den nya läroplanen, Lpo 94. Den har 16 år på nacken och fortfarande är det tyvärr lärare som inte har tagit den till sig, då en del tycker att den har varit svårtolkad. Detta har fått till följd att utbildningen har sett väldigt olika ut på våra skolor. Många har tråkigt nog överlåtit tolkningen av läroplanen till läromedelsförfattarna.

Nu är det en ny samlad läroplan på gång och jag ser fram emot implementeringen av den. Den här läroplanen har lärare och skolorna fått varit med att utformat och det känns bra. Det är viktigt att vi lärare får komma till tals redan i skapandet av styrdokumenten. Den här läroplanen är tydligare än den nuvarande och kommer att ge upphov till värdefulla pedagogiska diskussioner ute på skolorna. Nu kommer vårt kunskapsuppdrag bli tydligare och lättare att tolka. Förhoppningsvis ska vi inte behöva slösa på skolans och elevernas tid genom att behöva sitta och bryta ner de mål som kommer i de nya kursplanerna. Nu ska vi tänka utveckling.

Att sätta ord på sina tankar

Vissa pass av veckan så arbetar barnen hos oss i åldersblandade grupper och det är helt fantastiskt att se den hjälp som de äldre spontant ger de yngre. Samtidigt inspirerar de sina yngre kamrater och blir till ett föredöme för dem. De äldre eleverna är mycket lyhörda för vilken slags och hur mycket hjälp de yngre behöver. De får då sätta ord på sina tankar och förklara för sina kamrater hur de tänker så att det blir begripligt för mottagaren. Här har jag som lärare ett gyllene tillfället att lyssna in vilken förståelse som barnet har. Tänk vad många små guldstunder man som lärare får vara med om på dagarna. Det är inte alla som har förmånen att arbeta på en så härlig arbetsplats.

Friheten missuppfattas ofta

- "Du som arbetar på en Montessoriskola, stämmer det att barnen får arbeta med precis vad de vill?"
Detta är en fråga som man som montessoripedagog kan få ibland. Självklart får barnen inte välja precis vad de vill, det vore att överge dem. Inom montessoripedagogiken går begreppen frihet och ansvar hand i hand. Friheten som barnen har är inte en utgångspunkt, utan någonting som ökar i takt med att barnen mognar och deras förmåga att kunna ta ansvar. Hos oss har eleverna frihet inom givna ramar. Att ha frihet är inte att göra alla man får lust att göra. Det är att kunna vara verksam utan hjälp. Alla barn klarar inte av frihet lika bra till en början. Då blir de hjälpta att få den i den utsträckning de klara av, för att sedan öka på ansvaret eftersom.

Tänk vad mycket de kan.....

Kan bara konstatera att jag är stolt över att arbeta på en skola där man sätter barnen i centrum. Det är sällan diskussionerna handlar om vad de inte kan utan förhållningssättet grundar sig i vad de redan kan för att börja arbetet där. Bygger man på, och visar för barnet vad de kan, så gör vi dem medvetna om deras kunskaper. Att lyfta deras styrkor, få dem att känna att de vill och vågar, är en viktig uppgift vi som pedagoger har.

Varje vecka så är det mängder av texter som jag ska förhålla mig till från mina elever. Jag vill se mig som en aktiv mottagare till deras texter. Jag är en aktiv mottagare som ger respons på texterna och dess innehåll. En guldstund på veckan är när jag får äran att läsa i mina elevers tankeböcker, där de skriver sina reflektioner om veckans arbete, deras egen arbetsinsats och andra tankar som har med dem och deras arbete att göra. Tankeboken har barnen tagit med sig hem under helgen och då har föräldrarna, mormor eller någon annan nära och kär skrivit en liten kommentar till det skrivna. Dessa texter låter jag bli att kommentera språkligt utan endast innehållet. Den här boken har blivit väldigt värdefull för alla parter och framförallt för barnen som varje vecka har flera mottagare till sina tankar och texter. Kanske vi ska döpa om den till Guldboken???

Prinsessliv....

Fick igår en underbar överraskning av min man. Strax innan lunch sade han till mig att familjen skulle åka in till stan och äta lunch, men att jag skulle klä mig ledigt samt packa en väska med någonting fint att ha på mig och tandborste för jag skulle inte sova hemma. Så hela familjen for till stan och åt lunch och sedan fick jag njuta en stund på Spa där jag fick en helkroppsmassage. Det var hur underbart som helst och jag kunde känna hur stressen och alla måsten sakta med säkert försvann. Efter denna härliga stund så fick jag ta emot ett stort fång röda rosor, en flaska bubbel och jordgubbar på hotell Knaust. Under tiden jag hade varit på Spa så hade Björn kört barnen till mormor. Pricken över i den dagen var så middagen på Casinot som vi avnjöt till deras hyllningsshow till Michael Jackson. Fick sedan krypa ner på hotellet och sova sött med vetskapen om att morgondagen börjar med hotellfrukost......

En underbar kommentar

I dag på jobbet så skulle jag göra ett besök in till skolans år 1.  När jag skulle gå in i klassrummet så fick jag sällskap av tre små damer och fick då höra en så underbara kommentar: Monica, vet du om att jag också har sådana där Pippi Långstrumskor som du har hemma? Blev lite fundersam vad hon menade men insåg ganska snart att det var mina kängor som hon menade. Ganska snart hamnade vi i en diskussion om skor och vilken fantastisk person Pippi Långstrump är. De här små visiterna måste jag göra fler gånger.

Så var då PIM-uppgift 3 inlämnad

Lite krångligt var det allt, med både bilder, texter, bakgrundsmusik och berättarröst. Inte helt lätt att få berättarrösten och musiken att synkronisera perfekt. Är inte så van att använda ljudfiler annat än att lyssna på. Det har varit kul och lärorikt. Svåraste nöten att knäcka vara när jag skulle exportera den sedan. Filen fick max vara 12 MB, och min fil var först 179....... Vilken tur man har en datakunnig man med tillräckligt med tålamod att förklara! Synd bara att resultatet inte blev lika bra som den fil som var 179 MB. Nu återstår bara att se vad min examinator har att säga. Själv är jag i alla fall nöjd. Har redan flera idéer på hur jag skulle kunna använda den här tekniken tillsammans med eleverna. Det var väl syftet med uppgiften???

En liten läsare

Har just nu förmånen att följa min lilla sjuåring i hans läsinlärning. Han har ganska länge tekniskt kunnat läsa ut ord, men det är först nu som han har den inre motivationen att själv vilja läsa. Den lilla läsaren är ni i full färd med att kliva in i en ny värd, nämligen skriftens värld. Just nu läser han på nästan allt som har tryckta bokstäver och det är underbart att få följa med på denna resa. Det är verkligen viktigt att barnen är motiverade till att lära för att det ska bli någon utveckling. Jag hoppas att han kommer att tycka att böckernas värld är fantastisk och vilja utforska den mera.

Till minne av pappa

Det är nu drygt ett år sedan min älskade pappa dog efter drygt två års kamp mot cancern. Trots att vi var förberedda och visste att han inte skulle kunna besegra sjukdomen har det varit svårt att inse och acceptera verkligheten. Det har varit ett år av enorm sorg och längtan. Ibland tänker jag tanken att jag måste fråga pappa om råd när det är någonting som jag funderar över, innan jag inser att det inte är möjligt. I dag, alla helgons dag, tänder jag ett ljus till minne av dig lilla pappa. Jag önskar att du fick vara här med oss och dela vardagen och de små stunderna. Jag älskar dig och är stolt över att vara din dotter. 

/Lilltrixie

Skriftliga omdömen

När barnen är lediga så får vi lärare tid att sitta ner och skriva de skriftliga bedömningarna, där varje barn ges möjlighet att se sin lärande utveckling. Många säger att bedömningar kan vara farliga, men jag vill säga att de är nödvändiga och en förutsättning för utveckling. Skolans uppdrag är viktigare än någonsin då det som krävs av kunskaper i dag inte är detsamma som krävdes i går. Man får också möjlighet till att reflektera över sin egen lärarroll och fundera om jag själv skulle vilja vara elev i min klass. Vad skulle jag tycka vara bra med att vara elev här och vad skulle jag vilja ändra på? Med tanke på vilken underbara klass jag skulle gå i så blir svaret att jag skulle gärna gå i den här klassen och jag skulle tycka om min fröken. 

Höstlov

För eleverna är det nu höstlov, men inte för oss lärare och annan skolpersonal. Nej, vi träffas och utbildar oss, stöter och blöter formuleringar till skriftliga omdömen, skriver nya mål för kommande arbetsperiod och prövar nya idéer på varandra. Vi utbildar oss själva och varandra den här veckan. Ett givande och tagande. Vi lär oss och lär varandra.