Tack för att vi fick vara med på resan.

Det står 0-1 på anslagstavlan när matchen är slut. Luften har gått ur oss och vi vet inte riktigt vad vi ska säga. Tyskland har gjort det som vi inte trodde skulle hända. Det var ju Sveriges tur den här gången. Tyvärr gick inte tåget fram till den slutstation som vi hade hoppats på, utan vi fick kliva av en hållplats för tidigt och säga hejdå till det lag som vi varit en del av som den 12:e spelaren  Visst, jag känner en tomhet, kanske besvikelse, men när jag tittar i backspegeln så kan jag inte annat än rysa vid tanken av vilken resa detta damlag har låtit oss få ta del av under sommarens  EM. Semifinalen bjöd på många spännande situationer, ett högt tempo, härliga målsituationer, läckra dribblingar, kvalificerade räddningar och en äkta spelglädje. Helt plötsligt har svenska folket börjat följa damfotboll, diskutera spelare och laguttagning. Det har spelats en underhållande fotboll som det var länge sedan ett svenskt lag gjort på länge. Jag tror det är många som kommer att se tillbaka på detta som en magisk EM-sommar och det är bara början på någonting stort. Så tack alla 23 spelare samt ledare som stod för denna underhållning. 

Nu håller vi tummarna att det räcker ända till Friends arena

När Sveriges damer spelar Dam-Em så stannar familjen Jonsson och Sverige. I tv-sofforna. Förberedelserna är lika viktiga som uppvärmningen är för spelarna. Det ska vara snacks, god mat och snack om lagen och spelarna. När väl matchen är igång så coachar vi och kommer med "goda råd", som om vi vore Pia Sundhage både Björn och jag. Nu väntar tyskarna i semifinal och vi håller några extra tummar att Sverige går till final då vi kommer att se finalen på Friends Arena. Nu gäller det att det offensiva, anfallsglada och effektiva spelet fungerar i morgon mot Tyskland. Jag hoppas så innerligt att det här laget ska få räcka ända fram. Det här är ju laget med tränaren som har banat vägen för sina spelare.  

Pia har blivit otroligt populär och flera svenskar bänkar sig i tv-sofforna för att följa matcherna trots vackert sommarväder. Man blir glad över att se Pia i hennes roll som förbundskapten, samt att höra henne prata så hjärtligt om fotboll. Hon har verkligen förmågan att uttrycka ett äkta engagemang och man tvivlar inte för en sekund att hon faktiskt är så engagerad som hon ger uttryck för att vara. Som tittare och gammal damfotbollsspelare så gläds man med tjejerna och deras framgångar, både på planen och i svenska folkets hjärtan. 

Nu kör vi och tar ett steg till på resan mot finalen på Friends Arena!!

Det kallar jag svar på tal

Efter Sveriges premiärmatch i onsdags var det många som var snabba med negativa kommentarer och det skulle letas efter fel. Visst, man ska inte bränna två straffar och vi gav bort bollen lite för lätt, men det fanns också mycket som var bra i Sveriges spel och vi fick med oss en poäng mot ett Danmark som var duktiga på att hålla i boll. Turneringen är lång och det var ett Sverige som hade allt att vinna i kvällens match mot grannlandet, Finland. Man ville visa att man är mycket bättre än vad Danmarksmatchen visade och inför matchen var det full fart framåt som gällde. Spelglädje och chanser levererade Sverige verkligen från första sekund. Samspelet mellan Asllani och Schelin fungerade, de fick båda göra mål och Nilla Ficher spelade nog in sig i svenska folkets hjärtan. Föreställningen blir inte sämre av att Asllani bjuder på det där lilla extra som bara en spelare med självförtroende kommer på tanken att göra. På mittfältet fick vi återigen se vilken stark spelare och motor vi har i Caroline Seger. Hon hade en kväll när det mesta stämde. Hon styrde och ställde och dominerade på mitten. Det bådar gott inför fortsättningen.

Sedan är det bara tråkigt att några idioter under veckan öppet valt att slänga ur sig en massa unkna åsikter om tjejer och kvinnor som spelar fotboll. Lyckligtvis har många människor, både kvinnor och män, tagit avstånd från dessa påståenden både på Facebook, i bloggar och på Twitter. Det är glädjande att se hur det svenska folket har tagit damlandslaget till sina hjärtan och att de får så pass stor publicitet i media, för det är de värda. Tyvärr var jag inte på plats i Göteborg på Gamla Ullevi i kväll, men det var underbart att höra det fantastiska publikstödet. Det var verkligen den 12:e spelaren. Nu håller vi tummarna för vårt fantastiska damlandslag och hoppas att vi får se mer av den härliga fotboll som de bjöd på i kväll. Heja Sverige!! Jag hoppas att det räcker till final för då är jag på plats. 

Skolavslutning och farväl

Snart är det skolavslutning och det ligger en särskild spänning i luften. Skolavslutningar är för mig en underbar tradition och vacker högtid. Barnen är finklädda och i deras ögon glittrar en spänning inför vad som komma skall. I flera veckor har de tränat på sin avslutningssång och i kyrkan sitter nära och kära och väntar på att få höra dem uppträda. Det finns en gemenskap och ett kärleksfullt innehåll. Men årets skolavslutning är något som jag har fasat för nu under några veckors tid. I år kommer jag att ta farväl av 24 fantastiska elever som för alltid kommer att finnas på en speciell plats i mitt hjärta. Det är inte lätt att ha tillbringat tre år tillsammans och sedan lämna dem. Det finns mycket känslor med de här kommande dagarna. Samtidigt ser jag fram emot ett nytt och spännande kapitel i mitt yrkesliv där jag kommer att få knyta många nya band med nya elever och kollegor. Jag har nya spännande utmaningar framför mig som ger energi. Under några tillfällen har jag träffat lärarkollegiet på den nya skolan och det verkar vara ett härligt gäng som jag nog kommer att trivas väldigt bra med. Men först ska jag avsluta min resa tillsammans med år 5.

Ha det gott!

Funderar på att börja flippa

I höstas fick jag förmånen att gå och lyssna på Daniel Barker när han berättade om hur han har flippat sitt klassrum. Den största vinsten med att flippa klassrummet tycker han är att han blir mer tillgänglig för eleverna under lektionen, då han inte använder lika stor del av lektionen längre till att föreläsa. Hans elever upplevde att de hängde med på hans genomgångar i klassrummet, men sedan körde de fast hemma och då saknade många någon som kunde hjälpa dem. Han kom inte riktigt runt det problemet utan han insåg att han måste ge eleverna utrymme på lektionen att ställa de frågor som de annars inte skulle få hjälp med. Hans tanke var då att korta ner genomgångarna för att ge det utrymmet på lektionerna, då genomgångarna är väldigt viktiga. Hans lösning på problemet blev att filma sina genomgångar och publicera dem i förväg så att eleverna kunde ta del av dessa innan lektionerna. Detta gav honom möjlighet att finnas där när eleverna körde fast. En annan fördel är att klasskompisarna också finns till hands.

Det som tilltalar mig med detta sätt att undervisa är möjligheten för de elever som snabbt tar till sig genomgången, att direkt kunna börja arbeta med uppgifterna utan att bli avbruten av frågor från de som behöver förtydligande. Jag gillar också tanken att elever som behöver höra delar av genomgången fler gånger kan göra detta. HUR jag ska genomföra detta och var jag ska börja har jag i skrivande stund ingen aning om, men just nu tycker jag att det är otroligt intressant att ta del av hur olika lärare gör när de flippar. Jag har speciellt fastnat för sidan av Malin Larsson, flippat klassrum. Jag gillar hennes upplägg på filmerna och kommer att följa henne och hennes elever framöver. Återstår att se hur jag ska anpassa detta till mina yngre elever.

Ha det så gott!
Monica

Det blåser nya vindar

Det sista året har det varit glest mellan inläggen och jag ber om ursäkt. Nu är det bara några veckor kvar till den blomstertid nu kommer, och när den kommer är det dags för mig att stänga dörren till mitt stora härliga klassrum på Sundsvalls Montessoriskola för gott. Då menar jag den fysiska dörren, för jag hoppas att få komma tillbaka och hälsa på. Jag kommer att byta jobb, och till hösten har jag ett nytt klassrum och kommer att arbeta tillsammans med nya kollegor. Det känns som en spännande utmaning och det ska bli roligt att få vara en del av denna verksamhet. Vi som ska arbeta tillsammans till hösten träffades i tisdags och det kommer att bli ett härligt gäng som ska bygga upp denna verksamhet tillsammans. Jag hoppas att ni vill följa mig på denna resa.
Ha det gott!!

Arbetsro i klassrummet

För mig är lektioner och lärande allt annat än lugn och ro. När man presenterar nya saker för barn så blir de nyfikna kring det nya och de vill gärna komma närmare för att se. Ofta kommer det spontana frågor och de glömmer att räcka upp händerna. De blir intresserade och det blir givande diskussioner och samtal kring stoffet som är i fokus. I mitt klassrum vill jag att barnen ska ha möjlighet att kunna diskutera skolarbetet med sina kamrater och få sätta ord på sina tankar. Det som är viktigt för mig som pedagog är att jag har talat om hur man talar och lyssnar till varandra, samt att jag själv föregår med gott exempel. Det är också viktigt att barnen får lära sig hur man går omkring i ett klassrum så att man inte stör någon annans arbetet. Det här arbetet som man som lärare lägger ner är ett långsamt och metodiskt arbete, men det ger så oerhört mycket tillbaka. Först när jag som pedagog har gett ramar för hur arbetet kan gå till samt förberett lärandemiljön kan det blir arbetsro. Arbetsron i klassrummet infinner sig då eleverna har arbeten som engagerar dem och då de känner sig välkomnade. För mig är det som ljuv musik i mina öron då jag hör mina elever sitta och diskutera sina arbeten tillsammans med en lugn röstnivå och det är som små surrande bin i rummet. Vilken tur att jag har förmånen att få vara med om detta fantastiska.

Pia Sundhage!!

Har under dagen sett "Min Sanning: Pia Sundhage", en intervju med vår förbundskapten för damlandslaget. För er som inte har sett programmet så rekommenderar jag er att göra det. Pia lyckas med konststycket att kombinera stark integritet, värme, humor med en otrolig fingertoppskänsla när det gäller ledarskap samt blicken för fotboll. Erkännandet med utmärkelsen Världens bästa tränare är hon verkligen värld. När jag själv växte upp och spelade fotboll var hon en föregångare och jag kommer aldrig glömma upplevelsen att få vara med på Elitflicklägret i Halmstad och få träffa henne. Redan då tog hon fram gitarren och bjöd på sång och underhållning. Trodde väl inte då att jag skulle få möta henne på fotbollsplanen.
Till sommaren kan vi svenskar vara stolta över att hon bär den blå-gula dressen som ledare och att hon ska leda våra tjejer under EM. Med sina ledaregenskaper ska hon försöka ta fram det bästa hos våra spelare och är det någon som kommer att lyckas med det så är det hon. Jag har den största respekt för Pia Sundhage och jag ser fram emot ett EM med henne vid taktpinnen.