Favorit i repris

Har i helgen återigen läst en av böckerna i Milleniumtrilogin, Luftslottet som sprängdes. För vilken gång har jag inte en aning om. Denna serie kan jag bara inte få nog utav. Jag är fortfarande HELT tagen av Lisbeth Salander och kan ibland gå och fundera på vad hon kan tänkas göra just nu. Är lite avundsjuk på de personer som har läsupplevelsen kvar och framför sig, samtidigt som jag känner en sorg över att det inte blir någon fortsättning. Men vad är det då som gör dessa böcker riktigt bra? Själv uppskattar jag när språket i böckerna är enkelt och inte speciellt närvarande, utan det bara lyfter fram miljöerna, karaktärerna och händelserna utan att ta för mycket plats. Språket ska skapa den rätta stämningen utan att bli för omständigt och invecklat, DÅ tycker jag att det är bra. Det tycker jag att Stieg Larsson har lyckats med väldigt bra samtidigt som han bygger upp Lisbeths karaktär på ett fantastiskt sätt. Hennes originella karaktär fångar mig som läsare.
Nu lägger jag Lisbeth åt sidan för den här gången och tar mig an Kristina Ohlssons bok, Paradisoffer, en bok i serien om Fredrika Bremer. Men jag vet att jag kommer att återkomma till Lisbeth igen.
Ha det!

Rum 213

I våra läsloggar skriver vi om vad vi tänker när vi läser skönlitterära böcker. Det kan vara egna minnen som dyker upp och som vi kopplar till våra egna erfarenheter, eller reflektioner kring karaktärerna i boken.  Ibland kan det vara intryck som man vill skriva och berätta om. Det här är Carls tankar om boken den här veckan:

"Boken skulle kunna bli en bra film för att den är jättespännande. Jag skulle vilja ha Elvira i boken som vän för hon verkar vara snäll och ärlig och då kan man berätta saker som man inte vill att nån ska säga till nån annan. Det som händer i boken tror jag inte skulle kunna hända i verkligheten för att det finns inga spöken."

Som jag tidigare berättat så arbetar vi nu i klassen med Ingelin Angerborns böcker, Sorgfjäril och Rum 213. Så här skrev Lynn om sina tankar och funderingar om boken innan de fick börja läsa i den:
"Jag tror att boken kommer att vara jätteläskig och spännande. Jag tror att jag kommer att tycka att den är jättebra! Jag tror att boken kommer att handla om en tjej som går in i ett spöklikt gammalt hus och ser en fjäril. Då blir hon jätterädd."

Att skriva Lokala Pedagogiska Planeringar

På torsdag ska jag och kommunens andra nyckelpersoner träffas för att diskutera LPP, Lokala Pedagogiska Planeringar. Att skriva dessa planeringar har inte varit helt lätt. Vi på Sundsvalls Montessoriskola har läst, funderat, diskuterat, resonerat och korrigerat. Detta är ingen sanning om hur man skriver lokala pedagogiska planeringar utan det är mina tankar och funderingar just nu. Detta är en process som vi arbetar med både individuellt och i ämnesgrupper på skolan. Dessa diskussioner är till för att vi ska komma fram till en samsyn när det gäller hur vi förstår synen på lärandet enligt läroplanen. Vi ska också tolka och konkretisera läroplanen och kursplanerna så att målen blir tydliga för eleverna. Dessa pedagogiska planeringar ligger sedan som grund för att vi ska kunna bedöma elevernas lärande både formativt och summativt. Varför gör vi då detta arbete? Jo, både för att dokumentera och för att informera elever och föräldrar om vilka kunskaper och kunskapskvaliteter som kommer att bedömas. Dessa dokumentationer hjälper oss pedagoger att hålla koll på att vi får med läroplanens delar i våra planeringar.
Hur gör man då?
Först ställer man sig frågan: Vad vill vi att eleverna ska lära sig?
Det är här vi måste börja.
När vi har kommit fram till vad det är eleverna ska lära sig så måste vi bestämma hur eleven visar att den har lärt sig det som vi har tänkt. Här är det av viktigt att det är förmågorna i kurs- och läroplanen som vi har i fokus. Det är ju förmågorna som vi ska bedöma och som undervisningen ska träna eleverna i. Här tror jag att många missar och fastnar i det centrala innehållet. Det jag blir rädd för är att många kommer att köra på i gamla invanda mönster och inte fokusera på förmågorna.
Utifrån dessa frågor är det min uppgift som pedagog att planera min undervisning så att eleverna får möjlighet att träna de förmågor som jag vill att de ska utveckla. När jag har skrivit min pedagogiska planering så är det viktigt att eleverna får ta del av den så att de vet vart de ska och vad det är som jag/vi kommer att bedöma. Om de inte vet vart de ska och vad som kommer att bedömas så ger vi dem minne en ärlig chans, utan vi överger dem.
Under arbetets gång är det också viktigt att vi ger eleverna formativ bedömning så att de vet var de befinner sig i förhållande till målen. Det är också viktigt för mig som pedagog med formativ bedömning under resan så att jag vet hur eleverna uppfattat min undervisning så att jag kan ändra min undervisning och bemöta eleverna på bästa möjliga sätt. Min erfarenhet är att dessa pedagogiska planeringar ger bättre undervisning i min klass och jag som pedagog får en annan koll och det underlättar för mig när jag ska göra bedömningar.