I höstas fick jag förmånen att gå och lyssna på Daniel Barker när han berättade om hur han har flippat sitt klassrum. Den största vinsten med att flippa klassrummet tycker han är att han blir mer tillgänglig för eleverna under lektionen, då han inte använder lika stor del av lektionen längre till att föreläsa. Hans elever upplevde att de hängde med på hans genomgångar i klassrummet, men sedan körde de fast hemma och då saknade många någon som kunde hjälpa dem. Han kom inte riktigt runt det problemet utan han insåg att han måste ge eleverna utrymme på lektionen att ställa de frågor som de annars inte skulle få hjälp med. Hans tanke var då att korta ner genomgångarna för att ge det utrymmet på lektionerna, då genomgångarna är väldigt viktiga. Hans lösning på problemet blev att filma sina genomgångar och publicera dem i förväg så att eleverna kunde ta del av dessa innan lektionerna. Detta gav honom möjlighet att finnas där när eleverna körde fast. En annan fördel är att klasskompisarna också finns till hands.
Det som tilltalar mig med detta sätt att undervisa är möjligheten för de elever som snabbt tar till sig genomgången, att direkt kunna börja arbeta med uppgifterna utan att bli avbruten av frågor från de som behöver förtydligande. Jag gillar också tanken att elever som behöver höra delar av genomgången fler gånger kan göra detta. HUR jag ska genomföra detta och var jag ska börja har jag i skrivande stund ingen aning om, men just nu tycker jag att det är otroligt intressant att ta del av hur olika lärare gör när de flippar. Jag har speciellt fastnat för sidan av Malin Larsson, flippat klassrum. Jag gillar hennes upplägg på filmerna och kommer att följa henne och hennes elever framöver. Återstår att se hur jag ska anpassa detta till mina yngre elever.
Ha det så gott!
Monica
