Efter inspiration från Kerstin Dahlin, utmanande undervisning, så arbetade jag med framgångsfaktorer i min handledargrupp. Jag tog hjälp av strukturen "karusellen", där jag började med att lägga ut fyra blädderblockspapper i klassrummet och fyra färgpennor. Sedan delade jag in klassen i fyra grupper med hjälp av slumpen. Varje grupp fick börja vid var sitt papper som var helt blankt. De fick börja fundera över vad som kännetecknar en elev som lär sig mycket. Vad gör den eleven? Varje grupp fick några minuter på varje ställe. De funderade tillsammans och skrev ner gruppens tankar på papperet med sin egen färg. Därefter tog de med sig pennan till nästa papper, läste igenom vad klasskompisarna svarat och fyllde på med sina egna tankar. När de besökt alla fyra papper gick vi tillsammans igenom alla svaren och diskuterade om det fanns några likheter och om någonting var oklart. Därefter sammanställde jag gruppens tankar på ett papper som nu pryder vår klassrumsdörr. Det var väldigt härligt att få gå runt och lyssna på deras tankar och resonemang.

Sommar och läsning

Vår skola har under sommaren gett eleverna en läsutmaning för att hålla läsningen vid liv. Vi lärare vet att den som inte läser och underhåller sin läsning tappar lite av den läsförmåga som fanns där innan ledigheten. Därför kan ett långt sommarlov vara lite sårbart. Vår läsförmåga kräver att vi hela tiden tränar, helst dagligen. Vår förhoppning är att de skall vilja läsa och inte känna sig tvingade. Jag försöker visa att jag själv läser och berättar om böcker jag fastnat för och varför jag gillar just den boken. När eleverna kommer tillbaka från lovet kommer jag med intresse att lyssna och prata med dem om deras sommarläsning. Jag vill bland annat veta hur de valde just de böcker de har läst, vad böckerna handlar om, vilka böckerna passar för samt vilka händelser som de fastnat för. Att läsa en bok och sedan få berätta om den skapar större möjlighet för att boken kommer locka andra till att läsa den.

Utvecklingslägret i Halmstad

I måndags drog Utvecklingslägret igång på allvar för 15-åriga pojkar från landets alla hörn. Det är en chans för spelarna att vara tillsammans och inspireras av varandra samt få lite extra utbildning från distriktets förbundskaptener. Under denna vecka samlas de spelare från de olika distriktsförbunden som just nu kommit längst i sin utveckling, för ett sex dagar långt läger med intensiva dagar inriktade på utbildning i träning och spel. För tre år sedan var vi nere och följde Wilmas resa i medelpadströjan och i år är det dags för junior. Detta är en möjlighet och en upplevelse utöver det vanliga för dessa ungdomar som får möjlighet att åka till lägret, ett minne för livet! Ett minne som nu hela familjen delar tillsammans, alla fyra har deltagit och hedrat vårt distrikts färger. Fotbollen är underbar och jag är så glad över att båda barnen har valt att spela. Nu håller vi tummarna för Medelpad i morgondagens match som är lägrets sista.

Att arbeta med tankekartor

Läste en bra förklaring av Johan Alm om tankekartor som jag har börjat använda mig av i min undervisning. Tidigare har jag använt tankekartor vid genomgångar utan att göra någon direkt liknelse. Jag själv tycker tankekartor är ett utmärkt verktyg men har inte fått alla eleverna att anamma och självmant använda det. När jag började göra liknelsen vid ett träd så blev det tydligare för eleverna och fler väljer det nu självmant vid olika uppgifter. För eleverna förklara jag nu tankekartan som ett träd man ser uppifrån. Först har man en stam i mitten där det utgår huvudgrenar från med mindre kvistar längre ut. Stammen på trädet representerar begreppet, grenarna representerar huvuddelaren och kvistarna mindre detaljer. En bra tankekarta har 3-7 stabila huvudgrenar där man kan klättra upp och få översikt över grenverket som är ämnesområdets över- och underkategorier. Om man inte delar in tankekartan i huvudgrenar att klättra upp i så får du ingen överblick, det är bara anteckningar fast gjorda i cirkel istället för i punktform. Det synliggör inte tänkandet och blir inte ett stöd, utan är bara rörigt. All information som hör ihop placerar på samma gren för att sedan förgrenas i kvistar med detaljer. Man kan även förtydliga med färger som symboliserar olika begrepp under lämplig gren eller kvist. På detta sätt gör man om en lista med information till en strukturerad bild som är lättare att förstå och memorerar. Väljer man också att färgkoda den så blir den ju dessutom färgglad. Denna strategi underlättar väldigt då eleverna sammanställer information från flera olika källor. Att arbeta med tankekarta som en strategi när man skall skriva eller göra en muntlig presentation är ett fantastiskt verktyg för att skapa struktur över sina tankar. När man arbetar märker man snabbt att man får en överblick över ett område.

Att arbeta med mini whiteboard

När vi tränar begrepp och metoder i matematiken så använder jag gärna whiteboardtavlor som hjälpmedel. Först har jag en genomgång på tavlan och sedan får eleverna prova några uppgifter själva på sina tavlor. Mina elever älskar dem! Det blir ett bra komplement och eftersom de oftast arbetar enskilt eller i par så aktiveras alla och de känner sig sedda. Jag använder tavlorna som bedömningsunderlag i samband med genomgångar och övningar. Jag som lärare får en snabb överblick över vad klassen behärskar på gruppnivå och vad vi behöver träna mer på. Det ger mig ganska snabbt en bild över vilka som har förstått och vilka som behöver med stöd. Under tiden som de arbetar går jag som pedagog runt och ger feed back till eleverna. Idag har vi arbetat med kort division och eleverna får kontrollera sina kvoter med multiplikation.

Faktorer för att bra ledarskap i klassrummet

Norska forskare studerar ledarskapet i klassrummet, något som det forskats lite om i den svenska skolan. Nyexaminerade lärare får nog en verklighetschock när de kommer ut i arbetslivet. De skall då hantera vardagen med dess nyanser av olika situationer och det ansvar som ligger på oss lärare. Just nu så filmas tusentals timmar i norska klassrum som skall ligga till grund för studien och det ska bli spännande att ta del av vad studien visar. Observationerna fokuserar på vad bra lärare gör i olika situationer. Vilka faktorer definierar bra klassrumsledarskap? Enligt denna forskning: Emotionellt stöd, klassrumsorganisation och undervisningsstöd, och det är dessa faktorer som de studerar.

Tryggt inlärningsklimat – enligt studien så ser man tydligt om det är ett tryggt inlärningsklimat i klassrummet. Skratt, leenden och entusiasm. Det handlar även om läraren är uppmärksam på om elever behöver hjälp, i skolarbetet eller socialt. Jag försöker se varje elev varje dag, både på morgonen när de kommer in i klassrummet och under lektionstid. På morgonen får jag ögonkontakt med alla och hälsar dem god morgon. Redan här har jag möjlighet att ge extra uppmärksamhet om jag ser att någon verkar behöva det. Alla vill ju bli sedda.

En bra relation mellan mig och eleverna är en förutsättning för inlärning och min klassrumsorganisation, de strukturer och rutiner som jag etablerar i klassrummet. Under själva undervisningen är det viktigt att jag är väl förberedd så att undervisningsaktiviteten hålls uppe hela lektionen.

Den tredje faktorn är den del som, enligt forskningen, nordiska lärare tycker är svårast, inlärningsstödet. Det som handlar om hur jag hjälper eleverna att fördjupa förståelsen av ämnesinnehållet. Jag måste variera undervisningen för att tillgodose olika sätt att lära sig, samt att utmana eleverna att ta ansvar för inlärningen. Eleverna behöver utmanas att själva hitta svaret och reflektera kring vad det är de skall ta reda på istället för att ge dem svaret. De måste jobba med att hitta svaret, något många elever tycker är jobbigt. Jag själv behöver arbeta mer med att ta elevernas svar och ställa uppföljande frågor som också är öppna för att få eleverna att reflektera på en högre nivå.

Jag gillar när man får fundera och reflektera över sin egen undervisning och se vad man kan göra för att utveckla sig själv i klassrummet. Den senaste tiden tycker jag att jag har sprungit på bra litteratur och jag ser fram emot att det snart är sommarlov så att jag får grotta ner mig ännu mer i forskning och kollegors tänk.

Att vara lärare

På sociala medier och i tidningar möts vi av hårda rubriker och artiklar om vårt arbete och vår situation. Men hjälper denna negativa uppmärksamhet? Hjälper det att vi bara lyfter det negativa? I Sundsvalls kommun har vi de senaste åren haft en klass som blivit två i Vi i femman och två klasser som vunnit. Det kan man tycka att media skulle älska och lyfta fram, men jag måste säga att det har rapporterats om det, men inte speciellt mycket. I vår stad har vi alltså några av landets smartaste femteklassare och ingen är intresserad av vägen fram till framgången. Fakta kring vad som inte fungerar i skolan behövs och det är viktigt, men lika viktigt är det att kunna ge bra positiva exempel på hur skolor arbetar, för vi har många lärare och skolor som gör ett fantastiskt arbete. Det gäller att vi tillsammans kommer fram till lösningar på problem. Vi behöver hjälpas åt att lyfta skolan och vår glädje till lärandet.

Vår arbetsbörda kan underlättas om vi hjälps åt genom att lämna vår komfortzon av att ensam styra i klassrummet till att hjälpas åt och stötta varandra med elever, föräldrar, planeringar, bedömningar och lektioner. Att hjälpas åt i kollegiet sparar tid till annat som kan ge lite extra i undervisningen. Den kontinuerliga formativa bedömningen är viktig och dem måste vi avsätta mer tid till varför det underlättar om vi arbetar tillsammans. Till det behöver vi få TID, vilket våra rektorer måste se till att vi får.

Att arbeta med berättande texter

En dryg veckas ledighet och visst har det varit skönt med lite lite ledighet. Själv har jag försökt tänka på annat än skola och bara ta det lugnt. I slutet av veckan börjar dock tankarna snurra kring kommande vecka. På Mimerskolan startar vi nu temat Djur och natur där vi inom svenskan tittar på texttypen berättande texter. Vi arbetar i år med ett material som heter Klara svenskan från Natur och Kultur, vägledd undervisning baserad på cirkelmodellen där elevernas förkunskaper inventeras och byggs på med ny kunskap. Som pedagog använder man modelltexter som vi tillsammans studerar och samtalar om för att eleverna skall få en vägledning inför det kommande arbetet. Vi läser, berättar, skriver och lyssnar på varandra för att fördjupa kunskaperna. Det jag gillar med materialet är att tydliga mål presenteras inför arbetet  med varje texttyp och det är bra texter som exemplifierar och konkretiserar. Främst kunskap om texternas struktur och särdrag främjar elevernas självständiga skrivande sedan. Som stöd för att arbeta med målen finns i elevböckerna checklistor och matriser tillsammans med uppgifterna. Nu skall jag sätta mig och göra en presentation för att förtydliga målen med arbetet. Ser fram emot att få köra igång.

Lärare och nya idéer

Vårt uppdrag är att leda våra elever genom kunskapsresan och fylla på med utmaningar som utvecklar deras kunskapsnivåer. Dylan William har vid något tillfälle jämfört oss lärare med skator, vi tar en blänkande ny idé, provar den och fortsätter efter ett tag till nästa idé. Jag tror tyvärr att det kan vara så för många ibland när man varit på föreläsningar och inspirerats. Jag har under mina yrkesår läst och utmanat mina egna kunskaper, fyllt på för att lära mig nytt, försökt fått nya infallsvinkar och främst för att utveckla min egen undervisning. Under åren har jag själv hoppat på tomteblossidéerna och förändrat efter de vindar som blåst då. Idag känner jag mig mer eftertänksam och jag försöker nu få min undervisning djupare och med fler representationer än de blänkande nya idéerna. Jag önskar och strävar efter en undervisning där eleverna får ta del av olika representationer för de olika kunskaperna som behövs och att ge dem olika verktyg för lärandet. Att hitta varje elevs speciella utvecklingszon och nästa steg i utvecklingen är en utmaning som driver mig framåt. Flera forskare har sett att höga förväntningar ger ett ökat lärandet och det är någonting som jag också märker att jag kan se. Jag ser fram emot en härlig fortsättning på vårterminen och de utmaningar som jag som pedagog ställs inför.

No hands up

När jag tillhörde en implementeringsgrupp inom Sundsvalls kommun så hade vi ett samarbete med Christian Lundahl som hjälpte oss i arbetet med formativ bedömning. Då kom jag i kontakt med metoden "No hands up", något som jag har använt sedan dess. I går fick jag frågan om hur jag gjorde när jag införde metoden och varför. No hands up är en metod för formativ bedömningar där jag som lärare låter slumpen avgöra vilken elev som ska svara på en fråga. Metoden fick vi presenterade från en film med Dylan Wiliam där han ger konkreta tips på hur man kan utveckla sin undervisning. Jag insåg när jag såg filmen att många av eleverna i mina grupper inte var aktiva särskilt länge vid genomgångar då de redan visste att de som räckte upp händerna skulle få svara. De vinster som jag har märkt efter att jag började med denna metod är att jag nu fått ett öppnare förhållningssätt i klassrummet där alla får komma till tals och jag upplever att eleverna nu lyssnar mer på varandra. För att komma igång så gick jag till NO-lärarna på skolan och bad om träpinnar som jag sedan skrev alla elevers namn på. Jag ville ha ett bra sätt att fördela ordet på. Steg två sedan var att förklara syftet med metoden för eleverna och berätta hur jag tänkt. Det är väldigt viktigt att eleverna vet varför man gör på ett visst sätt. I början måste man vara konsekvent och påminna de elever som ändå räcker upp handen att de får ta ned dem, jag fördelar ordet utifrån pinnarna. Det gäller att inte ge upp och ge vika för de som räcker upp handen, för de kommer ändå ibland fortsätta räcka upp handen. Jag har elever som passar på frågor ibland, då försöker jag att hjälpa dem på traven. Jag upplever detta som en väldigt bra metod och jag vill inte gå tillbaka till handuppräckning.

Problemlösning

Veckans enda mattelektion ägnade vi åt problemlösning med whiteboardtavlor. Jag kör oftast enligt EPA, enskilt, par och sedan alla. Det är viktigt att alla får en ingång till problemet så därför får  de klura på sin lösning på en whiteboardtavla och sedan får de berätta för varandra i par eller grupp hur de löst problemet. Det är helt fantastiskt att få gå runt och höra det engagemang som är i paren. Att få höra en kommentar som: "Nu förstod jag inte riktigt, kan du förklara en gång till?" gör att man ler som pedagog. Detta moment, att diskutera sina lösningar " är väldigt viktig då båda eleverna i paret eller alla i gruppen skall kunna berätta för de andra hur de löst uppgiften. Som pedagog är det viktigt att jag innan har funderat ut vilka olika sorters lösningar och eventuella missförstånd jag kan stöta på, detta för att kunna hjälpa eleverna på bästa sätt. På så sätt kan jag också snabbt välja ut lösningar som jag vill att de redovisar framme vid tavlan.

Textsamtal

Sitter nu och planerar ett textsamtal som jag skall ha med mina två grupper i morgon. För mig är det viktigt att jag själv har mött texten innan jag undervisar om den. Vilka svårigheter och möjligheter hittar jag texten? Jag lägger också tid på att skapa frågor till texten, även om en av uppgifterna för eleverna är att själva bilda frågor kring det som de läst. Jag försöker också sätta mig in i vilka begrepp som kan vara svåra för eleverna att förstå och gör klart för mig själv hur jag förstår dem. Textsamtal är enligt mig väldigt utmanande men också kreativa. Flera gånger har elever sagt att texter som de i början inte tyckte var så intressanta blir engagerande efter ett tag. Detta är jag övertygad om beror på att deras förståelse för texten har fördjupats i och med textsamtalet. Jag älskar när jag får ta del av när de berättar, tänker, tycker och har synpunkter om texter som vi har läst. Efter samtalet måste jag ha ett reflekterande förhållningssätt till min egen undervisning. är det någonting som jag måste undervisa om på ett annat sätt? Vad behövs i undervisningen? Genom det jag hör och ser hos mina elever under textsamtalet måste jag använda för att utveckla min undervisning. Vi är alla språkutvecklare och har ett stort ansvar på våra axlar. Som Ann- Marie Körling säger: Du kan inte ge eleverna en text som du inte undervisar om. Nu ser jag fram emot morgondagen och det samtalen kommer att ge.

Dagarna efter...

Vilka tankar brottas jag med efter utbildningsdagarna? Allt fler elever har det svårt med matematiken trots att det har gjorts många satsningar inom svensk skola. Många lärare har deltagit i Matematiklyftet och fler timmar har lagts in i timplanen, men ändå sjunker resultaten. Vad kan då jag göra i mina grupper? För mig handlar det om vilket perspektiv jag har när jag pratar om de elever som är i svårigheter. Jag behöver fokusera mer på vad eleven faktiskt kan och försöka ta bort de hinder som finns i elevens lärande. Jag måste också titta mer inåt på min egen undervisning och tillrätta lägga den så att alla elever kan bli inkluderade. Inkludering inom matematiken, vad är det? Många menar att inkludering är när alla elever är i klassrummet samtidigt. Men betyder det egentligen att alla är inkluderade i matematik? Nej, det tycker inte jag. Man kanske inte förstår min förklaring eller uppgiften och är då inte inkluderade i ämnet matematik. Hur ser min undervisning i matematik ut? Vilka lärandeaktiviteter har jag och hur påverkar de mina elevers lärande i matematik? Jag har världens härligaste arbete och att få följa med eleverna på deras matematikresa är en häftig upplevelse.

Utbildningsdagar i Stockholm

I söndags begav vi oss, 7 pedagoger från Mimerskolan, till Stockholm för att delta vid två dagars fortbildning kring matematiksvårigheter. För oss är det ovanligt att vi får åka iväg så många och vi är väldigt tacksamma över möjligheten. Det blev många viktiga diskussioner efter båda fortbildningsdagarna och vi kände alla att vi fick oss både tankeställare och bekräftelse med oss tillbaka till Sundsvall. Det är skönt att få bekräftat av forskare och föreläsare vad som är viktigt i min egen undervisning men samtidigt är det viktigt att våga granska sin egen undervisning istället för att hitta "fel" hos barnet. Jag vill titta mer på min egen metod, det undervisningsmaterial lag väljer samt konkretionsnivån på min undervisning. För det lilla barnet är det konkreta mycket viktigt för inlärning och jag tror att jag ibland går för fort fram i abstraktionsnivå. Nu ser jag fram emot de fortsatta diskussioner vi skall ha på matteträffarna där vi kopplar det vi tagit till oss från föreläsningarna med
våra egna erfarenheter och kompetenser. Helena Roos avslutade sitt föredrag med ett citat som jag tog till mig: "Alla har rätt att lyckas i skolan, vi är alla unika, och vi behöver olika!