Att arbeta med berättande texter

En dryg veckas ledighet och visst har det varit skönt med lite lite ledighet. Själv har jag försökt tänka på annat än skola och bara ta det lugnt. I slutet av veckan börjar dock tankarna snurra kring kommande vecka. På Mimerskolan startar vi nu temat Djur och natur där vi inom svenskan tittar på texttypen berättande texter. Vi arbetar i år med ett material som heter Klara svenskan från Natur och Kultur, vägledd undervisning baserad på cirkelmodellen där elevernas förkunskaper inventeras och byggs på med ny kunskap. Som pedagog använder man modelltexter som vi tillsammans studerar och samtalar om för att eleverna skall få en vägledning inför det kommande arbetet. Vi läser, berättar, skriver och lyssnar på varandra för att fördjupa kunskaperna. Det jag gillar med materialet är att tydliga mål presenteras inför arbetet  med varje texttyp och det är bra texter som exemplifierar och konkretiserar. Främst kunskap om texternas struktur och särdrag främjar elevernas självständiga skrivande sedan. Som stöd för att arbeta med målen finns i elevböckerna checklistor och matriser tillsammans med uppgifterna. Nu skall jag sätta mig och göra en presentation för att förtydliga målen med arbetet. Ser fram emot att få köra igång.

Lärare och nya idéer

Vårt uppdrag är att leda våra elever genom kunskapsresan och fylla på med utmaningar som utvecklar deras kunskapsnivåer. Dylan William har vid något tillfälle jämfört oss lärare med skator, vi tar en blänkande ny idé, provar den och fortsätter efter ett tag till nästa idé. Jag tror tyvärr att det kan vara så för många ibland när man varit på föreläsningar och inspirerats. Jag har under mina yrkesår läst och utmanat mina egna kunskaper, fyllt på för att lära mig nytt, försökt fått nya infallsvinkar och främst för att utveckla min egen undervisning. Under åren har jag själv hoppat på tomteblossidéerna och förändrat efter de vindar som blåst då. Idag känner jag mig mer eftertänksam och jag försöker nu få min undervisning djupare och med fler representationer än de blänkande nya idéerna. Jag önskar och strävar efter en undervisning där eleverna får ta del av olika representationer för de olika kunskaperna som behövs och att ge dem olika verktyg för lärandet. Att hitta varje elevs speciella utvecklingszon och nästa steg i utvecklingen är en utmaning som driver mig framåt. Flera forskare har sett att höga förväntningar ger ett ökat lärandet och det är någonting som jag också märker att jag kan se. Jag ser fram emot en härlig fortsättning på vårterminen och de utmaningar som jag som pedagog ställs inför.

No hands up

När jag tillhörde en implementeringsgrupp inom Sundsvalls kommun så hade vi ett samarbete med Christian Lundahl som hjälpte oss i arbetet med formativ bedömning. Då kom jag i kontakt med metoden "No hands up", något som jag har använt sedan dess. I går fick jag frågan om hur jag gjorde när jag införde metoden och varför. No hands up är en metod för formativ bedömningar där jag som lärare låter slumpen avgöra vilken elev som ska svara på en fråga. Metoden fick vi presenterade från en film med Dylan Wiliam där han ger konkreta tips på hur man kan utveckla sin undervisning. Jag insåg när jag såg filmen att många av eleverna i mina grupper inte var aktiva särskilt länge vid genomgångar då de redan visste att de som räckte upp händerna skulle få svara. De vinster som jag har märkt efter att jag började med denna metod är att jag nu fått ett öppnare förhållningssätt i klassrummet där alla får komma till tals och jag upplever att eleverna nu lyssnar mer på varandra. För att komma igång så gick jag till NO-lärarna på skolan och bad om träpinnar som jag sedan skrev alla elevers namn på. Jag ville ha ett bra sätt att fördela ordet på. Steg två sedan var att förklara syftet med metoden för eleverna och berätta hur jag tänkt. Det är väldigt viktigt att eleverna vet varför man gör på ett visst sätt. I början måste man vara konsekvent och påminna de elever som ändå räcker upp handen att de får ta ned dem, jag fördelar ordet utifrån pinnarna. Det gäller att inte ge upp och ge vika för de som räcker upp handen, för de kommer ändå ibland fortsätta räcka upp handen. Jag har elever som passar på frågor ibland, då försöker jag att hjälpa dem på traven. Jag upplever detta som en väldigt bra metod och jag vill inte gå tillbaka till handuppräckning.

Problemlösning

Veckans enda mattelektion ägnade vi åt problemlösning med whiteboardtavlor. Jag kör oftast enligt EPA, enskilt, par och sedan alla. Det är viktigt att alla får en ingång till problemet så därför får  de klura på sin lösning på en whiteboardtavla och sedan får de berätta för varandra i par eller grupp hur de löst problemet. Det är helt fantastiskt att få gå runt och höra det engagemang som är i paren. Att få höra en kommentar som: "Nu förstod jag inte riktigt, kan du förklara en gång till?" gör att man ler som pedagog. Detta moment, att diskutera sina lösningar " är väldigt viktig då båda eleverna i paret eller alla i gruppen skall kunna berätta för de andra hur de löst uppgiften. Som pedagog är det viktigt att jag innan har funderat ut vilka olika sorters lösningar och eventuella missförstånd jag kan stöta på, detta för att kunna hjälpa eleverna på bästa sätt. På så sätt kan jag också snabbt välja ut lösningar som jag vill att de redovisar framme vid tavlan.

Textsamtal

Sitter nu och planerar ett textsamtal som jag skall ha med mina två grupper i morgon. För mig är det viktigt att jag själv har mött texten innan jag undervisar om den. Vilka svårigheter och möjligheter hittar jag texten? Jag lägger också tid på att skapa frågor till texten, även om en av uppgifterna för eleverna är att själva bilda frågor kring det som de läst. Jag försöker också sätta mig in i vilka begrepp som kan vara svåra för eleverna att förstå och gör klart för mig själv hur jag förstår dem. Textsamtal är enligt mig väldigt utmanande men också kreativa. Flera gånger har elever sagt att texter som de i början inte tyckte var så intressanta blir engagerande efter ett tag. Detta är jag övertygad om beror på att deras förståelse för texten har fördjupats i och med textsamtalet. Jag älskar när jag får ta del av när de berättar, tänker, tycker och har synpunkter om texter som vi har läst. Efter samtalet måste jag ha ett reflekterande förhållningssätt till min egen undervisning. är det någonting som jag måste undervisa om på ett annat sätt? Vad behövs i undervisningen? Genom det jag hör och ser hos mina elever under textsamtalet måste jag använda för att utveckla min undervisning. Vi är alla språkutvecklare och har ett stort ansvar på våra axlar. Som Ann- Marie Körling säger: Du kan inte ge eleverna en text som du inte undervisar om. Nu ser jag fram emot morgondagen och det samtalen kommer att ge.

Dagarna efter...

Vilka tankar brottas jag med efter utbildningsdagarna? Allt fler elever har det svårt med matematiken trots att det har gjorts många satsningar inom svensk skola. Många lärare har deltagit i Matematiklyftet och fler timmar har lagts in i timplanen, men ändå sjunker resultaten. Vad kan då jag göra i mina grupper? För mig handlar det om vilket perspektiv jag har när jag pratar om de elever som är i svårigheter. Jag behöver fokusera mer på vad eleven faktiskt kan och försöka ta bort de hinder som finns i elevens lärande. Jag måste också titta mer inåt på min egen undervisning och tillrätta lägga den så att alla elever kan bli inkluderade. Inkludering inom matematiken, vad är det? Många menar att inkludering är när alla elever är i klassrummet samtidigt. Men betyder det egentligen att alla är inkluderade i matematik? Nej, det tycker inte jag. Man kanske inte förstår min förklaring eller uppgiften och är då inte inkluderade i ämnet matematik. Hur ser min undervisning i matematik ut? Vilka lärandeaktiviteter har jag och hur påverkar de mina elevers lärande i matematik? Jag har världens härligaste arbete och att få följa med eleverna på deras matematikresa är en häftig upplevelse.

Utbildningsdagar i Stockholm

I söndags begav vi oss, 7 pedagoger från Mimerskolan, till Stockholm för att delta vid två dagars fortbildning kring matematiksvårigheter. För oss är det ovanligt att vi får åka iväg så många och vi är väldigt tacksamma över möjligheten. Det blev många viktiga diskussioner efter båda fortbildningsdagarna och vi kände alla att vi fick oss både tankeställare och bekräftelse med oss tillbaka till Sundsvall. Det är skönt att få bekräftat av forskare och föreläsare vad som är viktigt i min egen undervisning men samtidigt är det viktigt att våga granska sin egen undervisning istället för att hitta "fel" hos barnet. Jag vill titta mer på min egen metod, det undervisningsmaterial lag väljer samt konkretionsnivån på min undervisning. För det lilla barnet är det konkreta mycket viktigt för inlärning och jag tror att jag ibland går för fort fram i abstraktionsnivå. Nu ser jag fram emot de fortsatta diskussioner vi skall ha på matteträffarna där vi kopplar det vi tagit till oss från föreläsningarna med
våra egna erfarenheter och kompetenser. Helena Roos avslutade sitt föredrag med ett citat som jag tog till mig: "Alla har rätt att lyckas i skolan, vi är alla unika, och vi behöver olika!