Boksamtal

Vi är nu i gång med att läsa Ingelin Angerborns böcker Sorgfjäril och Rum 213 i klassen och kommer att ha boksamtal varje vecka om våra tankar och erfarenheter av det lästa. Boksamtalen kommer att vara styrda av mig, men med öppna frågor som ger utrymme för eleverna att uttrycka sina tankar och känslor om det lästa på ett fritt sätt. Eleverna har själva svaren och i samspel kommer de att skapa ett gemensamt vetande och lära av varandra. Deras språk och läsupplevelser kommer att utvecklas i samspelet med kamraterna och de får nya perspektiv på sina egna erfarenheter. I torsdags när vi startade arbetet började jag med att berätta för barnen om Ingelin för att sedan presentera böckerna. Barnen fick till en början inte läsa baksidetexten utan de fick först sitta en stund och fundera över titeln och omslagsbilden. Redan här fick vi igång en härlig diskussion om färgsättning, bildval, skuggor och andra redskap som man valt för att locka läsarna. Sedan fick de skriva i sin läslogg vad de tror att boken kommer att handla om innan de äntligen fick läsa baksidetexten och slutligen börja läsa. Jag ser fram emot våra kommande diskussioner då jag vet hur givande boksamtal är, och att barnen ska få stifta bekantskap med en ny författarinna. 
Ha det!!

Att inte kunna......

Jag har använt datorn som ett hjälpmedel i ganska många år nu och tycker väl att jag klarar av en del när det gäller datorn som ett hjälpmedel i mitt yrke som lärare. Skulle väl kunna utveckla mina kunskaper lite till om det inte vore så att det är ganska behändigt att ropa på sin datakunniga man när saker och ting krånglar. Men han finns ju inte alltid tillgänglig att hjälpa till så ibland får man ju pröva sig fram på egen hand. En sådan situation fick mig att tänka till lite extra då jag hade problem med att installera ett program på min dator på skolan. Jag gjorde som jag trodde att man skulle göra men det ville sig inte. Jag provade att googla för att få lite tips och idéer, men inte..... Sakta men säkert började jag gripas av en känsla att jag måste vara dum i huvudet. När känslan väl finns där så verkar den vara där för att stanna. Det var ingen som sa någonting till mig utan jag bara fick känslan. Jag försökte fundera på vilka tips och råd som min man skulle ge mig, men i min panik så tryckte jag på allt och alla knappar och jag kommer inte på det mest självklara utan kvar finns den där känslan som hindrar mig från att ta in. Jag vill inte ha den här känslan men den finns där: Jag vill, men kan inte!! Det slutade med att jag fick ringa min kära man på jobbet och berätta vad jag har gjort och hur jag stressad och panikslagen provat det ena och det andra. Jag är väldigt glad över att han kan hjälpa mig när jag har dataproblem och när jag vet att han kan hjälpa mig så lyckas jag lugna ner mig och nu lyckas jag faktiskt tänka att jag kan faktiskt en hel del saker också.
Detta får mig att tänka på hur viktigt det är att jag som pedagog gör klart för mina elever att det ligger på mig och mitt ansvar om de inte förstår saker som vi arbetar med i skolan och att jag då får förklara på något annat sätt. Tillsammans och i samspel med andra så lär vi av varandra.

Sol och underbar skidåkning i Åre

Varje år brukar vi bege oss till fjällen tillsammans med våra kära vänner, familjen Nystedt. Tyvärr brukar någon bli sjuk, vädret vara väldigt kallt eller som förra året då sportlovet slutade med ett besök på akuten.... Trots detta så tänkte vi att vi skulle göra ett nytt försök och bokade så en stuga i Åre under sportlovet. Kan nu med facit i hand summera resan och se tillbaka på en fantastisk resa trots att Wilma var lite halvkrasslig och inte riktigt på tårna. Vi har haft fantastiska dagar med bra väder, nyslipade stålkanter (första dagarna), härlig skidåkning, trevligt sällskap, god mat och många skratt. Det var längesedan men fick sig en sådan genomkörande i benen. På torsdagen så sprutade mjölksyran i låren och man kände att man levde..... Ser redan fram emot nästa års resa även om jag nu först vill drömma mig bort bland vårtecken och tankar på frösådd och växter.
Ha det!

En dag med "sekten"

Vad gör man inte för sina barn? På något lustigt sätt så har både jag och Björn sugits in i den ideella värld som man som slalomförälder lätt hamnar i och har nu i veckan tillbringat väldigt många timmar i vår kära slalombacke. Idag så var det då dags för oss att för första gången arrangera en parallellslalomtävling för ungdomar i åldern 8-13 år. Efter mycket slit och en hel del tankevurpor så kunde vi i morse klockan 9:30 släppa iväg de första två åkarna i dagens tävling. Underbart underlag, lagom kallt och en bra bana satt av vår egen "Durra" gjorde att vi orutinerade "parra-arrangörer" kunde pröva våra vingar. Det var en ny erfarenhet och efter att ha suttit i speakerbåset i några timmar och följt närmare 300 heat så känner man sig ganska mosig. Jag hoppas att dagens åkare med föräldrar har haft en bra dag hos oss i Sundsvalls slalombacke och nu vet vi att vi fixar att köra parallelltävlingar. Med lite mer övning så kommer det här att gå galant.

Ha det!!!

Idag var det Tims tur att tävla och han stod som segrare i B-finalen innan dagen var slut. 

Vernissage på Sundsvalls Montessoriskola

I dag var det då dags för en tradition på Sundsvalls Montessoriskola, nämligen vårt vernissage. Det är en dag då vi bjuder in nära och kära för att titta på vilka otroligt duktiga konstnärer det finns på vår fantastiska skola. Precis som på ett "riktigt" vernissage så får den potentiella köparen förhandla om priset med konstnären och självklart markeras tavlan som såld med en liten röd prick vid sidan om. Själv har jag nu i kväll gjort två konstinvesteringar och i morgon får jag ta hem mina nya alster för att sätta upp på väggarna. Hade gärna köpt fler vackra tavlor men de var tyvärr redan sålda. Det finns många talangfulla tecknare som  under handledning av Gugge hela tiden utvecklar din konstnärliga ådra. Ser redan fram emot nästa års tillställning.

Ha det!!

Att välja

I dagens samhälle så finns det många fler valmöjligheter än vad det fanns när jag växte upp. På lilla Hemmanet, där jag är uppväxt, gick alla i Svartviks skola från ettan till sexan och där var det aldrig några diskussioner om att börja i någon annan skola. Våra föräldrar funderade nog inte så mycket på andra valmöjligheter.
I dag ser det helt annorlunda ut och många föräldrar, mig själv inräknad, står i kö till fler än en skola. Allt för att ha valmöjligheten när det är dags. Även om det är ett ganska angenämt problem så är det dock inget lätt val.
Dagligdags pumpas vi med artiklar om skolorna i Sundsvalls kommun och vi som arbetar inom skolans värld märker att det sprids en oro i många barngrupper när det diskuteras vilka som ska gå kvar i klasserna och vilka som kommer att byta till en annan skola. Nu är jag väldigt tacksam över att valmöjligheten finns och jag hoppas att vi senare med facit i handen kommer att tycka att vi valde rätt.....

Ha det!

Idag!

Idag är det hurraropens dag för en viktig person i mitt liv. Idag har hon öppnat paket och vi har bakat marängtårta. Idag har hon fått gratulationshälsningar från hela vårt avlånga land. Idag är det fruktost på sängen-dagen. Idag är det 12 år sedan mitt liv förändrades totalt. Idag är det födelsedag. Idag är det Wilmas dag. Grattis min älskling!

Kram