Skolavslutning och farväl

Snart är det skolavslutning och det ligger en särskild spänning i luften. Skolavslutningar är för mig en underbar tradition och vacker högtid. Barnen är finklädda och i deras ögon glittrar en spänning inför vad som komma skall. I flera veckor har de tränat på sin avslutningssång och i kyrkan sitter nära och kära och väntar på att få höra dem uppträda. Det finns en gemenskap och ett kärleksfullt innehåll. Men årets skolavslutning är något som jag har fasat för nu under några veckors tid. I år kommer jag att ta farväl av 24 fantastiska elever som för alltid kommer att finnas på en speciell plats i mitt hjärta. Det är inte lätt att ha tillbringat tre år tillsammans och sedan lämna dem. Det finns mycket känslor med de här kommande dagarna. Samtidigt ser jag fram emot ett nytt och spännande kapitel i mitt yrkesliv där jag kommer att få knyta många nya band med nya elever och kollegor. Jag har nya spännande utmaningar framför mig som ger energi. Under några tillfällen har jag träffat lärarkollegiet på den nya skolan och det verkar vara ett härligt gäng som jag nog kommer att trivas väldigt bra med. Men först ska jag avsluta min resa tillsammans med år 5.

Ha det gott!

Funderar på att börja flippa

I höstas fick jag förmånen att gå och lyssna på Daniel Barker när han berättade om hur han har flippat sitt klassrum. Den största vinsten med att flippa klassrummet tycker han är att han blir mer tillgänglig för eleverna under lektionen, då han inte använder lika stor del av lektionen längre till att föreläsa. Hans elever upplevde att de hängde med på hans genomgångar i klassrummet, men sedan körde de fast hemma och då saknade många någon som kunde hjälpa dem. Han kom inte riktigt runt det problemet utan han insåg att han måste ge eleverna utrymme på lektionen att ställa de frågor som de annars inte skulle få hjälp med. Hans tanke var då att korta ner genomgångarna för att ge det utrymmet på lektionerna, då genomgångarna är väldigt viktiga. Hans lösning på problemet blev att filma sina genomgångar och publicera dem i förväg så att eleverna kunde ta del av dessa innan lektionerna. Detta gav honom möjlighet att finnas där när eleverna körde fast. En annan fördel är att klasskompisarna också finns till hands.

Det som tilltalar mig med detta sätt att undervisa är möjligheten för de elever som snabbt tar till sig genomgången, att direkt kunna börja arbeta med uppgifterna utan att bli avbruten av frågor från de som behöver förtydligande. Jag gillar också tanken att elever som behöver höra delar av genomgången fler gånger kan göra detta. HUR jag ska genomföra detta och var jag ska börja har jag i skrivande stund ingen aning om, men just nu tycker jag att det är otroligt intressant att ta del av hur olika lärare gör när de flippar. Jag har speciellt fastnat för sidan av Malin Larsson, flippat klassrum. Jag gillar hennes upplägg på filmerna och kommer att följa henne och hennes elever framöver. Återstår att se hur jag ska anpassa detta till mina yngre elever.

Ha det så gott!
Monica

Det blåser nya vindar

Det sista året har det varit glest mellan inläggen och jag ber om ursäkt. Nu är det bara några veckor kvar till den blomstertid nu kommer, och när den kommer är det dags för mig att stänga dörren till mitt stora härliga klassrum på Sundsvalls Montessoriskola för gott. Då menar jag den fysiska dörren, för jag hoppas att få komma tillbaka och hälsa på. Jag kommer att byta jobb, och till hösten har jag ett nytt klassrum och kommer att arbeta tillsammans med nya kollegor. Det känns som en spännande utmaning och det ska bli roligt att få vara en del av denna verksamhet. Vi som ska arbeta tillsammans till hösten träffades i tisdags och det kommer att bli ett härligt gäng som ska bygga upp denna verksamhet tillsammans. Jag hoppas att ni vill följa mig på denna resa.
Ha det gott!!

Arbetsro i klassrummet

För mig är lektioner och lärande allt annat än lugn och ro. När man presenterar nya saker för barn så blir de nyfikna kring det nya och de vill gärna komma närmare för att se. Ofta kommer det spontana frågor och de glömmer att räcka upp händerna. De blir intresserade och det blir givande diskussioner och samtal kring stoffet som är i fokus. I mitt klassrum vill jag att barnen ska ha möjlighet att kunna diskutera skolarbetet med sina kamrater och få sätta ord på sina tankar. Det som är viktigt för mig som pedagog är att jag har talat om hur man talar och lyssnar till varandra, samt att jag själv föregår med gott exempel. Det är också viktigt att barnen får lära sig hur man går omkring i ett klassrum så att man inte stör någon annans arbetet. Det här arbetet som man som lärare lägger ner är ett långsamt och metodiskt arbete, men det ger så oerhört mycket tillbaka. Först när jag som pedagog har gett ramar för hur arbetet kan gå till samt förberett lärandemiljön kan det blir arbetsro. Arbetsron i klassrummet infinner sig då eleverna har arbeten som engagerar dem och då de känner sig välkomnade. För mig är det som ljuv musik i mina öron då jag hör mina elever sitta och diskutera sina arbeten tillsammans med en lugn röstnivå och det är som små surrande bin i rummet. Vilken tur att jag har förmånen att få vara med om detta fantastiska.

Pia Sundhage!!

Har under dagen sett "Min Sanning: Pia Sundhage", en intervju med vår förbundskapten för damlandslaget. För er som inte har sett programmet så rekommenderar jag er att göra det. Pia lyckas med konststycket att kombinera stark integritet, värme, humor med en otrolig fingertoppskänsla när det gäller ledarskap samt blicken för fotboll. Erkännandet med utmärkelsen Världens bästa tränare är hon verkligen värld. När jag själv växte upp och spelade fotboll var hon en föregångare och jag kommer aldrig glömma upplevelsen att få vara med på Elitflicklägret i Halmstad och få träffa henne. Redan då tog hon fram gitarren och bjöd på sång och underhållning. Trodde väl inte då att jag skulle få möta henne på fotbollsplanen.
Till sommaren kan vi svenskar vara stolta över att hon bär den blå-gula dressen som ledare och att hon ska leda våra tjejer under EM. Med sina ledaregenskaper ska hon försöka ta fram det bästa hos våra spelare och är det någon som kommer att lyckas med det så är det hon. Jag har den största respekt för Pia Sundhage och jag ser fram emot ett EM med henne vid taktpinnen.

Att arbeta med problemlösning

Att arbeta med problemlösning som ett ständigt närvarande inslag i matematikundervisningen är viktigt för mig. Barnen får sedan diskutera hur de har gått till väga för att lösa problemet och ser då kamraternas alternativa lösningar. Jag anser också att barnen når en djupare förståelse för matematik. När barnen arbetar med problemlösning så krävs det lite eftertanke för att inse vad som ska göras till skillnad från när de arbetar med rutinuppgifter där det oftast är tydligt vad som ska göras. Oftast krävs det också en lösning med flera steg. Om fokus hamnar på enbart räknefärdighet kan matematiken bli oerhört trist och enformig. Att kunna matematik kan då komma att tolkas som att utantill lära sig metoder och använda regler utan att ha förståelse för vad det är som man gör.
För att utveckla en god problemlösningsförmåga och bli en god problemlösare så krävs att eleverna får lösa många problem och att utvecklingen sker under en lång period. Jag tycker också det är viktigt att eleverna känner att jag, deras lärare, tycker att problemlösning är betydelsefull. Jag själv har fått öva upp min problemlösningsförmåga och jag tycker att jag nu kan locka fram förslag och idéer hos mina elever och hjälpa dem framåt då deras strategier inte är så väl genomtänkta. Skulle vilja utveckla min egen undervisning så att jag arbetar med en mer systematisk undervisning i problemlösning.
Nu ska jag sätta  mig och konstruera lite kluriga uppgifter till världens bästa år 5.
Ha det gott!!

Nu säger vi farväl till Rum 213 och Sorgfjäril

Nu har vi avslutat vårt bokarbete med böckerna Sorgfjäril och Rum 213 och det är med sorg i hjärtat som jag nu ställer in böckerna i bokhyllan. Vi har haft fantastiska boksamtal och barnen har verkligen trängt in i böckerna på djupet. Som tur är så har vi två andra av Ingelin Angerborns böcker som väntar på att få läsas och diskuteras. Som avslutning fick eleverna skriva en liten hälsning till Ingelin, av vilka jag kommer att skicka några till henne.
Hej Ingelin!
Jag är en tjej på 11 år som har läst Månfågel, Sorgfjäril och Rum 213, och ska snart läsa För alltid. Du lyckas jättebra med dina böcker. De är sorgliga, roliga och läskiga. Den första jag läste var Sorgfjäril. Den var verkligen bra. Alla andra också. Böckerna blir mycket bra när du gör som du gör. Alla små läskiga ord gör så att hela boken blir läskig och spännande. Jag skulle kunna skriva ut hela min skrivbok med saker jag vill berätta och frågor till dig. Här kommer några frågor i alla fall.
Tror du själv på spöken? Vilken bok har du blivit nöjdast med? Har du varit med om någon liknande händelse?
När jag sitter hemma i min fotölj och läser dina böcker ryser jag och vågar knappt andas. Vart ända ljud jag hör efter jag läst blir läskiga. Som t.ex. i Rum 213 när allt faller på plats . Jusst då när jag läser tror jag nästan på spöken. Jag älskar dina böcker och ditt sätt du skriver på.
Hej Ingelin
Jag är en tjej på 11 som älskar dina böcker och nu håller jag på att läsa Rum 213 och ska snart läsa För alltid. Jag gillar dina böcker för att du har så bra beskrivningar och böckerna får mig att tro lite på spöken. Har du några bra knep på hur man gör berättelsen extra spännande och läskiga. Jag tycker att Rum 213 är den bästa bok jag har läst! Jag tycker att den är bra för att det är jättebra handling och tanten i huset är lite mystisk. Nu har jag några kapitel kvar, det ska bli spännande och veta vad som ska hända. Jag tror att Bea, Meja eller Elvira är spöket och att de får tillbaka sakerna som boken kommer att sluta.
Hej Ingelin!
Det har varit kul att få läsa dina böker. Jag kommer absolut att fortsätta att läsa dina fantastiska, spännande och roliga böker. Det jag undrar över är hur det spanska slottet ser ut i ditt huvud, hur Alice rum ser ut och hur Leo ser ut? Jag tycker om att du har så mycket personbeskrivningar inbakat i texten. Lika som miljöbeskrivning. Som t.ex. Alice slog ihop boken och la den bredvid sig i gräset. Solen stod fortfarande högt på himlen, trots att det var ganska sent på eftermiddagen. Hon kikade på Emanuel som badade en bit bort, i en liten blå pool med färgglada fiskar på. Mamma låg på mage precis bredvid och läste en bok. Hon hade inte släppt Emanuel ur sikte en sekund sedan det där i morse.
Ingelin det kommer bli kul att läsa dina böker Månfågel och för alltid! Dina böker är jättebra som du skriver. Du föresten tror du på spöken?
Jag tror att några hade nog lagt boken ifrån sig om det inte hade varit för dessa samtal där vi har jobbat ordentligt med boken och alla har kunnat ta texten till sig. Flera av eleverna tycker att dessa två böcker är de bästa böcker de har läst och jag ser fram emot de kommande samtalen.
Hälsningar en stolt fröken!!