Att ställa frågor

En klok person har sagt: "Att undervisa är konsten att ställa de rätta frågorna, inte att ge de rätta svaren." Mina första år som lärare så funderade jag inte så mycket över detta, men med åren så har jag börjat att fundera mer och mer över mina frågor. Frågorna man ställer kan ha olika syften: att ta reda på vilka elever i gruppen som har förstått målet med uppgiften för att få underlag för min fortsatta undervisning. Eller så kan frågorna få elever att tänka och eventuellt bli nyfikna inför ett nytt arbetsområde. En bra fråga stimulerar deras nyfikenhet och lust att diskutera. Jag tror att vi många gånger ställer frågor som kräver ett direkt svar, där svaret går ut på att sortera i sin hjärna vad jag som pedagog har tagit upp tidigare i mina genomgångar. I dag funderar jag och tänker mycket kring mitt sätt att ställa frågor. Jag försöker bli mer medveten om hur jag ställer frågor. Inte sagt att jag alltid ställer de rätta frågorna, men jag försöker bli bättre på att ställa öppna frågor, de som utmanar eleverna i deras tänkande. Jag har mer att lära mig kring konsten att ställa frågor och jag vill utveckla mig själv. Hur arbetar du kring att ställa frågor i din undervisning?

Att tydliggöra målen

Just nu försöker jag lägga mer betoning på att tydliggöra målen och kunskapskraven för mina undervisningsgrupper. När eleverna vet vad de ska göra och har en förståelse för varför de ska göra det, så tror jag att de lättare kan utveckla eget motiv för lärandet. Detta arbete med att tydliggöra målen och kunskapskraven behöver jag arbeta med under hela arbetsområdet och som en integrerad och naturlig del av undervisningen. Jag vill att de skall blir chefer över sina egna företag, jag AB. Som det har varit tidigare så har jag varit duktig på att i början av ett arbetsområde presentera målen, men varit sämre på att göra det under arbetets gång. Under förra läsåret så arbetade vi med exit tickets, något som jag tycker är väldigt bra både för eleverna och för mig som pedagog. Dessa små check points ger mig en signal på vad jag behöver förtydliga under nästa lektion och hur eleverna ligger till i förhållande till målen med lektionen.

Ett nytt försök att väcka liv i bloggen...

Bloggen har nu legat i dvala alltför länge och det är dags att väcka den till liv igen. Det har varit en lång och härlig sommar där det har funnits tid till att bara vara utan tillstymmelse till stress. Nu har vi lärare varit igång och arbetat i två veckor och i torsdags kom äntligen eleverna. Jag får återigen ta emot min mentorsgrupp som är så fantastiskt härliga. De har vuxit en del och hade mycket att berätta om när de kom tillbaka.

I min undervisning försöker jag använda olika metoder för att få alla eleverna aktiva och delaktiga. I och med Matematiklyftet började jag arbeta med det som nu kallas för EPA. EPA innebär - Enskilt, sedan i Par och därefter Alla tillsammans. I går arbetade vi med att gemensamt skapa det förhållningssätt vill vi ha i klassrummet, så det inte blir på mina premisser och på köpet får eleverna reflektera över hur de vill ha det i gruppen. Eleverna får då en chans att tänka över sina egna idéer innan någon annan pratar. De får då kort skriva ner precis det som de tänker på och alla får en egen ingång till uppgiften eller problemet. De skulle fundera över hur de vill ha det i gruppen för att alla skall trivas och för att vi ska få en bra lärmiljö. Sedan fick de sitta i grupper om tre, där de delgav varandra dina tankar. Här är det viktigt att alla får talutrymme och att man lyssnar på varandra. När alla tre i gruppen hade delgivit sina förslag på regler fick de ställa frågor till varandra, utveckla och förklara mer. Här sker mycket reflektion och lärande, och alla har något att bidra med. De fick också i uppgift att försöka rangordna reglerna och lyfta fram de som var viktigast för just den gruppen. Till sist fick de redovisa i helklass de förhållningssätt de arbetat fram. De fick också ge exempel på situationer för att tydliggöra hur de menar. Det blev fantastiska diskussioner i de olika grupperna och i situationer där de får ta del av varandra tankar kan de utveckla sina egna. Eleverna får med det här arbetssättet en chans att tänkta till enskilt, få hjälp och nya infallsvinklar från kamraterna i klassen och de har fått prova sina idéer innan de presenteras i helklass. Det skapar också en trygghet hos de elever som är osäkra, att det är en grupp som tillsammans har formulerat det som ska redovisas inför hela klassen. Detta förmedlar att allas röst är viktig. På detta sätt blir det klassens regler och förhållningssätt som vi tillsammans har tagit fram.

Det var lite av min ingång i höst och början på läsåret. Hur går dina tankar kring att skapa en bra lärmiljö där fokus ligger på lärandet och att utveckla de olika förmågorna?

Nu börjar det bli dags

Nu är det dags att börja väcka igång tankeverksamheten efter en härlig sommarledighet. När vårterminen har slutat och sommarlovet har börjat, så är de pedagogiska tankarna fortfarande på högvarv. Trots att det är semester så planerar man fortfarande en del, reflekterar och letar efter nytt material. Men så sakteliga sjunker aktiviteten samtidigt som sommaren gör sig påmind. Läromedel och facklitteratur byts ut mot skönlitteratur och tidningar. Semester, sol, bad och vänner laddar mina batterier på nytt. Det har varit en fantastisk sommar på alla sätt som gjort att man nu ser fram emot kommande termin. Det är dags att börja planera för det nya läsåret och återigen kommer den härliga känslan att börja om på nytt. Möjligheten att förbättra och utveckla sin verksamhet. Det här läsåret ska jag förtydliga kunskapskraven för eleverna, samt kopplingen till mina lektioner. Jag ska tydliggöra hur eleverna ska bedömas och jag ska försöka utveckla ett flippat klassrum. Det ska bli spännande att få sätta igång och jag märker att hjärnan börjar sakta vakna och fokusera på skolan igen. Den här veckan börjar det nya läsåret tillsammans med mina fantastiska kollegor.

Nya dörrar har öppnats

Det var länge sedan jag skrev någonting i bloggen nu och det beror främst på att jag inte har haft tid till bloggen. Jag som pedagog har bytt arbetsplats och nu lämnat den kommunala världen för en friskola. Det här läsåret har jag fått förmånen att vara med och starta år 4 och 5 på Mimerskolan, tidigare 6-9 skola. Det har varit lärorikt och fantastiskt roligt. Jag är handledare för 17 stycken elever i år fyra och undervisar i ämnena svenska och engelska. Steget att lämna Montessoriskolan var inte lätt att ta, då jag kände att jag inte bytte från utan till något. Så här sju månader efter bytet så trivs jag väldigt bra i detta fantastiska gäng och jag känner att jag får större möjlighet att göra ett bra jobb tillsammans med eleverna. Jag är glad över att jag tog chansen och nu får vara med om denna kunskapsresa. Min förhoppning är att det inte ska dröja så länge innan nästa blogginlägg.

Ha det gott!

Tack för att vi fick vara med på resan.

Det står 0-1 på anslagstavlan när matchen är slut. Luften har gått ur oss och vi vet inte riktigt vad vi ska säga. Tyskland har gjort det som vi inte trodde skulle hända. Det var ju Sveriges tur den här gången. Tyvärr gick inte tåget fram till den slutstation som vi hade hoppats på, utan vi fick kliva av en hållplats för tidigt och säga hejdå till det lag som vi varit en del av som den 12:e spelaren  Visst, jag känner en tomhet, kanske besvikelse, men när jag tittar i backspegeln så kan jag inte annat än rysa vid tanken av vilken resa detta damlag har låtit oss få ta del av under sommarens  EM. Semifinalen bjöd på många spännande situationer, ett högt tempo, härliga målsituationer, läckra dribblingar, kvalificerade räddningar och en äkta spelglädje. Helt plötsligt har svenska folket börjat följa damfotboll, diskutera spelare och laguttagning. Det har spelats en underhållande fotboll som det var länge sedan ett svenskt lag gjort på länge. Jag tror det är många som kommer att se tillbaka på detta som en magisk EM-sommar och det är bara början på någonting stort. Så tack alla 23 spelare samt ledare som stod för denna underhållning. 

Nu håller vi tummarna att det räcker ända till Friends arena

När Sveriges damer spelar Dam-Em så stannar familjen Jonsson och Sverige. I tv-sofforna. Förberedelserna är lika viktiga som uppvärmningen är för spelarna. Det ska vara snacks, god mat och snack om lagen och spelarna. När väl matchen är igång så coachar vi och kommer med "goda råd", som om vi vore Pia Sundhage både Björn och jag. Nu väntar tyskarna i semifinal och vi håller några extra tummar att Sverige går till final då vi kommer att se finalen på Friends Arena. Nu gäller det att det offensiva, anfallsglada och effektiva spelet fungerar i morgon mot Tyskland. Jag hoppas så innerligt att det här laget ska få räcka ända fram. Det här är ju laget med tränaren som har banat vägen för sina spelare.  

Pia har blivit otroligt populär och flera svenskar bänkar sig i tv-sofforna för att följa matcherna trots vackert sommarväder. Man blir glad över att se Pia i hennes roll som förbundskapten, samt att höra henne prata så hjärtligt om fotboll. Hon har verkligen förmågan att uttrycka ett äkta engagemang och man tvivlar inte för en sekund att hon faktiskt är så engagerad som hon ger uttryck för att vara. Som tittare och gammal damfotbollsspelare så gläds man med tjejerna och deras framgångar, både på planen och i svenska folkets hjärtan. 

Nu kör vi och tar ett steg till på resan mot finalen på Friends Arena!!