Ett nytt försök att väcka liv i bloggen...

Bloggen har nu legat i dvala alltför länge och det är dags att väcka den till liv igen. Det har varit en lång och härlig sommar där det har funnits tid till att bara vara utan tillstymmelse till stress. Nu har vi lärare varit igång och arbetat i två veckor och i torsdags kom äntligen eleverna. Jag får återigen ta emot min mentorsgrupp som är så fantastiskt härliga. De har vuxit en del och hade mycket att berätta om när de kom tillbaka.

I min undervisning försöker jag använda olika metoder för att få alla eleverna aktiva och delaktiga. I och med Matematiklyftet började jag arbeta med det som nu kallas för EPA. EPA innebär - Enskilt, sedan i Par och därefter Alla tillsammans. I går arbetade vi med att gemensamt skapa det förhållningssätt vill vi ha i klassrummet, så det inte blir på mina premisser och på köpet får eleverna reflektera över hur de vill ha det i gruppen. Eleverna får då en chans att tänka över sina egna idéer innan någon annan pratar. De får då kort skriva ner precis det som de tänker på och alla får en egen ingång till uppgiften eller problemet. De skulle fundera över hur de vill ha det i gruppen för att alla skall trivas och för att vi ska få en bra lärmiljö. Sedan fick de sitta i grupper om tre, där de delgav varandra dina tankar. Här är det viktigt att alla får talutrymme och att man lyssnar på varandra. När alla tre i gruppen hade delgivit sina förslag på regler fick de ställa frågor till varandra, utveckla och förklara mer. Här sker mycket reflektion och lärande, och alla har något att bidra med. De fick också i uppgift att försöka rangordna reglerna och lyfta fram de som var viktigast för just den gruppen. Till sist fick de redovisa i helklass de förhållningssätt de arbetat fram. De fick också ge exempel på situationer för att tydliggöra hur de menar. Det blev fantastiska diskussioner i de olika grupperna och i situationer där de får ta del av varandra tankar kan de utveckla sina egna. Eleverna får med det här arbetssättet en chans att tänkta till enskilt, få hjälp och nya infallsvinklar från kamraterna i klassen och de har fått prova sina idéer innan de presenteras i helklass. Det skapar också en trygghet hos de elever som är osäkra, att det är en grupp som tillsammans har formulerat det som ska redovisas inför hela klassen. Detta förmedlar att allas röst är viktig. På detta sätt blir det klassens regler och förhållningssätt som vi tillsammans har tagit fram.

Det var lite av min ingång i höst och början på läsåret. Hur går dina tankar kring att skapa en bra lärmiljö där fokus ligger på lärandet och att utveckla de olika förmågorna?

Nu börjar det bli dags

Nu är det dags att börja väcka igång tankeverksamheten efter en härlig sommarledighet. När vårterminen har slutat och sommarlovet har börjat, så är de pedagogiska tankarna fortfarande på högvarv. Trots att det är semester så planerar man fortfarande en del, reflekterar och letar efter nytt material. Men så sakteliga sjunker aktiviteten samtidigt som sommaren gör sig påmind. Läromedel och facklitteratur byts ut mot skönlitteratur och tidningar. Semester, sol, bad och vänner laddar mina batterier på nytt. Det har varit en fantastisk sommar på alla sätt som gjort att man nu ser fram emot kommande termin. Det är dags att börja planera för det nya läsåret och återigen kommer den härliga känslan att börja om på nytt. Möjligheten att förbättra och utveckla sin verksamhet. Det här läsåret ska jag förtydliga kunskapskraven för eleverna, samt kopplingen till mina lektioner. Jag ska tydliggöra hur eleverna ska bedömas och jag ska försöka utveckla ett flippat klassrum. Det ska bli spännande att få sätta igång och jag märker att hjärnan börjar sakta vakna och fokusera på skolan igen. Den här veckan börjar det nya läsåret tillsammans med mina fantastiska kollegor.

Nya dörrar har öppnats

Det var länge sedan jag skrev någonting i bloggen nu och det beror främst på att jag inte har haft tid till bloggen. Jag som pedagog har bytt arbetsplats och nu lämnat den kommunala världen för en friskola. Det här läsåret har jag fått förmånen att vara med och starta år 4 och 5 på Mimerskolan, tidigare 6-9 skola. Det har varit lärorikt och fantastiskt roligt. Jag är handledare för 17 stycken elever i år fyra och undervisar i ämnena svenska och engelska. Steget att lämna Montessoriskolan var inte lätt att ta, då jag kände att jag inte bytte från utan till något. Så här sju månader efter bytet så trivs jag väldigt bra i detta fantastiska gäng och jag känner att jag får större möjlighet att göra ett bra jobb tillsammans med eleverna. Jag är glad över att jag tog chansen och nu får vara med om denna kunskapsresa. Min förhoppning är att det inte ska dröja så länge innan nästa blogginlägg.

Ha det gott!

Tack för att vi fick vara med på resan.

Det står 0-1 på anslagstavlan när matchen är slut. Luften har gått ur oss och vi vet inte riktigt vad vi ska säga. Tyskland har gjort det som vi inte trodde skulle hända. Det var ju Sveriges tur den här gången. Tyvärr gick inte tåget fram till den slutstation som vi hade hoppats på, utan vi fick kliva av en hållplats för tidigt och säga hejdå till det lag som vi varit en del av som den 12:e spelaren  Visst, jag känner en tomhet, kanske besvikelse, men när jag tittar i backspegeln så kan jag inte annat än rysa vid tanken av vilken resa detta damlag har låtit oss få ta del av under sommarens  EM. Semifinalen bjöd på många spännande situationer, ett högt tempo, härliga målsituationer, läckra dribblingar, kvalificerade räddningar och en äkta spelglädje. Helt plötsligt har svenska folket börjat följa damfotboll, diskutera spelare och laguttagning. Det har spelats en underhållande fotboll som det var länge sedan ett svenskt lag gjort på länge. Jag tror det är många som kommer att se tillbaka på detta som en magisk EM-sommar och det är bara början på någonting stort. Så tack alla 23 spelare samt ledare som stod för denna underhållning. 

Nu håller vi tummarna att det räcker ända till Friends arena

När Sveriges damer spelar Dam-Em så stannar familjen Jonsson och Sverige. I tv-sofforna. Förberedelserna är lika viktiga som uppvärmningen är för spelarna. Det ska vara snacks, god mat och snack om lagen och spelarna. När väl matchen är igång så coachar vi och kommer med "goda råd", som om vi vore Pia Sundhage både Björn och jag. Nu väntar tyskarna i semifinal och vi håller några extra tummar att Sverige går till final då vi kommer att se finalen på Friends Arena. Nu gäller det att det offensiva, anfallsglada och effektiva spelet fungerar i morgon mot Tyskland. Jag hoppas så innerligt att det här laget ska få räcka ända fram. Det här är ju laget med tränaren som har banat vägen för sina spelare.  

Pia har blivit otroligt populär och flera svenskar bänkar sig i tv-sofforna för att följa matcherna trots vackert sommarväder. Man blir glad över att se Pia i hennes roll som förbundskapten, samt att höra henne prata så hjärtligt om fotboll. Hon har verkligen förmågan att uttrycka ett äkta engagemang och man tvivlar inte för en sekund att hon faktiskt är så engagerad som hon ger uttryck för att vara. Som tittare och gammal damfotbollsspelare så gläds man med tjejerna och deras framgångar, både på planen och i svenska folkets hjärtan. 

Nu kör vi och tar ett steg till på resan mot finalen på Friends Arena!!

Det kallar jag svar på tal

Efter Sveriges premiärmatch i onsdags var det många som var snabba med negativa kommentarer och det skulle letas efter fel. Visst, man ska inte bränna två straffar och vi gav bort bollen lite för lätt, men det fanns också mycket som var bra i Sveriges spel och vi fick med oss en poäng mot ett Danmark som var duktiga på att hålla i boll. Turneringen är lång och det var ett Sverige som hade allt att vinna i kvällens match mot grannlandet, Finland. Man ville visa att man är mycket bättre än vad Danmarksmatchen visade och inför matchen var det full fart framåt som gällde. Spelglädje och chanser levererade Sverige verkligen från första sekund. Samspelet mellan Asllani och Schelin fungerade, de fick båda göra mål och Nilla Ficher spelade nog in sig i svenska folkets hjärtan. Föreställningen blir inte sämre av att Asllani bjuder på det där lilla extra som bara en spelare med självförtroende kommer på tanken att göra. På mittfältet fick vi återigen se vilken stark spelare och motor vi har i Caroline Seger. Hon hade en kväll när det mesta stämde. Hon styrde och ställde och dominerade på mitten. Det bådar gott inför fortsättningen.

Sedan är det bara tråkigt att några idioter under veckan öppet valt att slänga ur sig en massa unkna åsikter om tjejer och kvinnor som spelar fotboll. Lyckligtvis har många människor, både kvinnor och män, tagit avstånd från dessa påståenden både på Facebook, i bloggar och på Twitter. Det är glädjande att se hur det svenska folket har tagit damlandslaget till sina hjärtan och att de får så pass stor publicitet i media, för det är de värda. Tyvärr var jag inte på plats i Göteborg på Gamla Ullevi i kväll, men det var underbart att höra det fantastiska publikstödet. Det var verkligen den 12:e spelaren. Nu håller vi tummarna för vårt fantastiska damlandslag och hoppas att vi får se mer av den härliga fotboll som de bjöd på i kväll. Heja Sverige!! Jag hoppas att det räcker till final för då är jag på plats. 

Skolavslutning och farväl

Snart är det skolavslutning och det ligger en särskild spänning i luften. Skolavslutningar är för mig en underbar tradition och vacker högtid. Barnen är finklädda och i deras ögon glittrar en spänning inför vad som komma skall. I flera veckor har de tränat på sin avslutningssång och i kyrkan sitter nära och kära och väntar på att få höra dem uppträda. Det finns en gemenskap och ett kärleksfullt innehåll. Men årets skolavslutning är något som jag har fasat för nu under några veckors tid. I år kommer jag att ta farväl av 24 fantastiska elever som för alltid kommer att finnas på en speciell plats i mitt hjärta. Det är inte lätt att ha tillbringat tre år tillsammans och sedan lämna dem. Det finns mycket känslor med de här kommande dagarna. Samtidigt ser jag fram emot ett nytt och spännande kapitel i mitt yrkesliv där jag kommer att få knyta många nya band med nya elever och kollegor. Jag har nya spännande utmaningar framför mig som ger energi. Under några tillfällen har jag träffat lärarkollegiet på den nya skolan och det verkar vara ett härligt gäng som jag nog kommer att trivas väldigt bra med. Men först ska jag avsluta min resa tillsammans med år 5.

Ha det gott!