Boksamtal

Vi är nu i gång med att läsa Ingelin Angerborns böcker Sorgfjäril och Rum 213 i klassen och kommer att ha boksamtal varje vecka om våra tankar och erfarenheter av det lästa. Boksamtalen kommer att vara styrda av mig, men med öppna frågor som ger utrymme för eleverna att uttrycka sina tankar och känslor om det lästa på ett fritt sätt. Eleverna har själva svaren och i samspel kommer de att skapa ett gemensamt vetande och lära av varandra. Deras språk och läsupplevelser kommer att utvecklas i samspelet med kamraterna och de får nya perspektiv på sina egna erfarenheter. I torsdags när vi startade arbetet började jag med att berätta för barnen om Ingelin för att sedan presentera böckerna. Barnen fick till en början inte läsa baksidetexten utan de fick först sitta en stund och fundera över titeln och omslagsbilden. Redan här fick vi igång en härlig diskussion om färgsättning, bildval, skuggor och andra redskap som man valt för att locka läsarna. Sedan fick de skriva i sin läslogg vad de tror att boken kommer att handla om innan de äntligen fick läsa baksidetexten och slutligen börja läsa. Jag ser fram emot våra kommande diskussioner då jag vet hur givande boksamtal är, och att barnen ska få stifta bekantskap med en ny författarinna. 
Ha det!!

Att inte kunna......

Jag har använt datorn som ett hjälpmedel i ganska många år nu och tycker väl att jag klarar av en del när det gäller datorn som ett hjälpmedel i mitt yrke som lärare. Skulle väl kunna utveckla mina kunskaper lite till om det inte vore så att det är ganska behändigt att ropa på sin datakunniga man när saker och ting krånglar. Men han finns ju inte alltid tillgänglig att hjälpa till så ibland får man ju pröva sig fram på egen hand. En sådan situation fick mig att tänka till lite extra då jag hade problem med att installera ett program på min dator på skolan. Jag gjorde som jag trodde att man skulle göra men det ville sig inte. Jag provade att googla för att få lite tips och idéer, men inte..... Sakta men säkert började jag gripas av en känsla att jag måste vara dum i huvudet. När känslan väl finns där så verkar den vara där för att stanna. Det var ingen som sa någonting till mig utan jag bara fick känslan. Jag försökte fundera på vilka tips och råd som min man skulle ge mig, men i min panik så tryckte jag på allt och alla knappar och jag kommer inte på det mest självklara utan kvar finns den där känslan som hindrar mig från att ta in. Jag vill inte ha den här känslan men den finns där: Jag vill, men kan inte!! Det slutade med att jag fick ringa min kära man på jobbet och berätta vad jag har gjort och hur jag stressad och panikslagen provat det ena och det andra. Jag är väldigt glad över att han kan hjälpa mig när jag har dataproblem och när jag vet att han kan hjälpa mig så lyckas jag lugna ner mig och nu lyckas jag faktiskt tänka att jag kan faktiskt en hel del saker också.
Detta får mig att tänka på hur viktigt det är att jag som pedagog gör klart för mina elever att det ligger på mig och mitt ansvar om de inte förstår saker som vi arbetar med i skolan och att jag då får förklara på något annat sätt. Tillsammans och i samspel med andra så lär vi av varandra.

Sol och underbar skidåkning i Åre

Varje år brukar vi bege oss till fjällen tillsammans med våra kära vänner, familjen Nystedt. Tyvärr brukar någon bli sjuk, vädret vara väldigt kallt eller som förra året då sportlovet slutade med ett besök på akuten.... Trots detta så tänkte vi att vi skulle göra ett nytt försök och bokade så en stuga i Åre under sportlovet. Kan nu med facit i hand summera resan och se tillbaka på en fantastisk resa trots att Wilma var lite halvkrasslig och inte riktigt på tårna. Vi har haft fantastiska dagar med bra väder, nyslipade stålkanter (första dagarna), härlig skidåkning, trevligt sällskap, god mat och många skratt. Det var längesedan men fick sig en sådan genomkörande i benen. På torsdagen så sprutade mjölksyran i låren och man kände att man levde..... Ser redan fram emot nästa års resa även om jag nu först vill drömma mig bort bland vårtecken och tankar på frösådd och växter.
Ha det!