Har varit på föreläsning

Dags att rikta fokus från individen ibland. 

Idag har några av oss vuxna på skolan haft studiedag och diskuterat åtgärdsprogram i skolan tillsammans med en lärare från Mittuniversitetet. Det var en väldigt givande dag och det blev många intressanta diskussioner. Det som gladde mig mest är att det äntligen har konstaterats att det tidigare varit för mycket fokusering av brister och egenskaper som förläggs hos individen. Det är dags att se över vilka olika faktorer i elevens lärandemiljö som skapar förutsättningar för lärande och där eleven utvecklas. Vi måste sätta oss in i elevens situation och titta på vår egen undervisning både när det gäller innehållet och vår lärmiljö. Blev lite chockad när vi fick höra att det är så många som 15-20% av alla elever som har åtgärdsprogram. Det är väldigt viktigt att ställa sig frågan om jag skulle vilja vara elev i min egen klass. Ska nu gå och lägga mig och titta på klass 9A på SVT-Play som jag missade tidigare i kväll. Ska bli spännande att se vilka diskussioner detta sätter igång med tanke på trailern till programmet.

Har insett att jag bor med en ekorre

Ekorren Björn

Det har varit fullspäckade veckor och helger en ganska lång period nu och det betyder att på andra sidan likhetstecknet så står det "Hus i behov av städning". Efter en härlig frukost så kände jag mig faktiskt väldigt laddad att ta itu med eländet och började så smått att jobba mig framåt. Problemet är ju bara att när jag  städar så måste jag gå igenom lådor och kartonger. MEN snacka om att det tar tid, för man måste ju öppna och gå igenom och titta på allt. Gamla kläder, fotografier, tentor, brev/vykort från elever, skolfotokataloger och lite tidningsurklipp. Hade det inte varit för att vår flytt blev stulen när vi flyttade till Malmö -94 så hade det varit betydligt fler tidningsurklipp att titta på. Men när jag börjat att reflektera över hur det kommer sig att vi har så mycket saker överallt så inser jag att det är Björn som sparar på ALLT. Själv så har jag tidigare varit väldigt sentimental när det gäller bebisgrejer, men har med tiden gett bort det mesta. Några enstaka klädesplagg och leksaker finns kvar. Funderar nu på att börja slänga lite saker utan att fråga. Jag kan slå vad om att han inte kommer att märka att de försvinner.

Idag är hon elva år!

Det var ett tag sedan.....

I dag fyller då Wilma 11 år. Har lite svårt att fatta att det är 11 år sedan man höll det där lilla knytet i sin famn och blev så där konstigt fjollig och tyckte att man var helt unik som hade fått en liten baby. Själv tycker jag ju inte att jag har blivit så mycket äldre, men man inser ju när man tittar på henne och hennes kompisar att så är fallet. (För att inte tala om när man träffar sina gamla elever som gick i den första klass som man tog emot....) Det blev en väldigt lyckad helg för henne under tävlingarna i Nolby. I sina första slalomtävlingar fick hon kliva upp på pallen och hämta två tredjepriser och fick med sig en fin pokal som hon är väldigt stolt över. Grattis min lilla Flimra. Är stolt över dig!! Bamsekramar Mamma!

Och idag en VÄLDIGT stolt mamma

I morse var klockan satt på ringning då det var dags för Distriktsmästerskap i slalom för Wilma som gällde. Hittills har hon inte tävlat så mycket och aldrig i slalom utan bara i storslalom. Det var en nervös tjej och en nervös mamma som kom till Nolbybacken i morse. Efter besiktning av banan så verkade Wilmas värsta nervositet ha lagt sig, vilket innebar att mamma också kunde slappna av lite. Då hon innan tävlingen tvekat om hon skulle vara med eller inte så vann hon en seger över sig själv bara att start tycker jag. När båda åken var avklarade så visade det sig att hon slutade på en tredje plats och fick med sig en plakett hem som bevis på sin stora insats. Dagens segrare blev klasskamraten Ebba som fick till två jättefina åk. Grattis Ebba!! Nu ska vi ladda om batterierna till LVC-kvalet som går av stapeln i morgon. Ser fram emot en till härlig dag i backen. Lycka till min lilla stjärna!!

En stolt fröken

I går var det dags för kvartsfinalen i Vi i femman och många var de som satt bänkade framför radion och telefonerna för att lyssna. Kampen stod mellan Sundsvalls Montessoriskola och Heliås Njurunda. Då jag varit fröken åt Nora och Leon som representerar Sundsvalls Montessoriskola i två år så klappade mitt hjärta lite extra denna stund och jag höll mina tummar blåa. Efter en bra start och en jämn kamp så visade det sig att det var sportfrågorna som skulle avgöra den täta och hårda duellen mellan de två klasserna. Det var tyvärr Heliås som gick segrande ur striden, men för mig så kommer "mina" ungar alltid vara vinnarna. Det är en grupp helt fantastiska och underbara elever som för alltid kommer att sitta på en speciell plats i mitt hjärta.

Bara en dag kvar

Nu är väntan snart över. Nu får vi äntligen träffa de underbara paren från Saltis igen. I morgon är det ju säsongspremiären av Solsidan. En serie med helt underbara karaktärer och man bara älskar dem. Solsidan är tveklöst den bästa humorserie som svensk TV har visat på länge. Serien har ju hyllats för sina träffsäkra karaktärer och för att det är så många som känner igen sig i situationerna. Ser fram emot att få se vad Ove Sundberg har för sig den här säsongen. Ove är inte en person som man inte vill känna igen sig i, men alla känner en Ove. Älskar denna serie och hoppas nu att jag inte har för höga förväntningar.

Tillbaks till verkligheten

Efter ett välförtjänt och härligt jullov så är jag nu tillbaka i rutiner och i gång i vardagen. Det känns skönt att få struktur på dagarna och jag har saknat mina härliga elever under ledigheten. Tänk om alla hade det så mysigt på sina jobb, som man som lärare kan ha när allt flyter på som det ska. Hur många av er var det som möttes av arbetskollegor som sprang emot er och gav er en kram när ni kom tillbaka till jobbet i måndags?? Kunde väl tänka mig att ni kontorsråttor inte kände igen er i den beskrivningen. Man blir alldeles varm inombords och med ens så var man inte så trött efter att ha vänt på dygnet. Nu gäller det att få till några rutiner när det gäller träningen också......

Tävlingspremiären avklarad

I dag var det då dags för tävlingspremiär för båda barnen. Eftersom vi vant oss vid att sova ut på morgonen så var det till att ställa klockan.... Mina egna erfarenheter är ju att packa matchväskan strax innan samlingen och samlingen var cirka två timmar innan matchstart. Här snackar vi om ett annat tidsperspektiv! Först ska man vara på plats och hämta ut nummerlappen och liftkortet innan besiktning av banan. Efter att barnen har tittat på banan tillsammans med tränarna och fått goda råd och tips på var man ska trycka på och var det blir långsvängar m.m., så är det då dags för första startande. Tim velade fram och tillbaka om han skulle tävla och vi hann med att anmäla, avanmäla och anmäla honom igen innan han bestämde sig för att inte tävla. När han fick höra att alla som var anmälda i hans grupp skulle få medalj så var han på igen och nu ville han ha en medalj.

                         

                                         Här är det full fart mot målet

Bland 20 startande så slutade han på 11:e plats och det var en stolt kille som tog emot sin medalj och en stolt mamma som tittade på. Fast roligast av allt tyckte han nog att det var att åka i skogen tillsammans med klasskompisarna.

Lite senare var det dags för Wilma att ge sig ut i backen och bekämpa käpparna. Hon tyckte själv inte att det gick så bra men en 13:e plats av 35 startande tycker mamma och pappa var bra. Säsongen har ju precis börjat. Nu ser vi fram emot kommande träningar och tävlingar.

Hej, vad det går!!!

Det är härligt med jullov

I går var familjen hembjuden till syster och Elisabeth, där vi skulle laga mat tillsammans. Detta visade sig resultera i att Elisabeth lagade maten, Björn knåpade med systers nyinköpta dator och vi andra åt diverse aptitretare som serverades. Det är så trevligt när man kan laga mat tillsammans...... Till förrätt fick vi pilgrimsmusslor och till varmrätt åt vi kyckling med soltorkade tomater i whiskysås. För att arbetsfördelningen inte skulle bli helt oschyst så hade faktiskt jag och Wilma gjort vaniljpannacotta med hallon till efterrätt.

Denna förrätt var fantastiskt god. Med tanke på allt grönt, så garderade sig Tim och åt toast istället....

Efter denna fantastiska middag så avslutade vi kvällen med att spela "Absolut överens" och jag kan bara konstatera att det inte alltid är så lätt att komma överens med sina nära och kära.... Kvällen hade två segrare, Elisabeth och Tim som blev obesegrade. Hur nu en sjuåring och en 40+ kan tänka så lika låter jag var osagt....

Ett besök på stadens bibliotek

Har idag varit och besökt stadsbiblioteket här i Sundsvall och inser varje gång vilken guldgruva det är. Många barn saknar böcker hemma och jag hoppas att skolan gör en insats för att få dem intresserade av att läsa. Har nu lånat på mig en hög med barnlitteratur som jag ska läsa nu de sista dagarna på jullovet. Högläsningen i skolan är viktig och särskilt betydelsefull för de barn och ungdomar som inte frivilligt läser skönlitteratur på egen hand. Dessa barn känns som om de blir fler och fler. Själv var jag en bokslukare, men de böcker som jag själv läste är det inte många barn som läser idag, så därför är det viktigt att som lärare bygga upp ett lager av böcker både för högläsning och för att kunna hjälpa till vid val av bok för eleverna.
Jag är författarens röst i klassrummet och därför är det viktigt att jag själv har läst böckerna innan jag läser dem högt för barnen. Efteråt samtalar vi om det lästa och kan här lyssna in och dela med oss av våra egna personliga tankar. När jag läser för och med barnen har jag en möjlighet att visa dem en väg in i böckernas värld, en värld som utvecklar deras språk och ger dem möjlighet till stimulans av både intellekt och fantasi. Nu ska jag krypa upp i soffan med en, förhoppningsvis bra bok,  en stor kopp thé och föras med bort till ett land långt, långt borta.

Andra dagen på tjugohundraelva

Gott nytt år kära vänner. Nyårsafton var mysig och innehöll många skratt tillsammans med fina vänner, maten var fantastisk och raketerna var glittriga och sprakande i den mörka kalla natten. Tidigare på dagen hade vi lite tävlingar utomhus, så som längdskridor med ögonbindel och snörugby i djupsnö. Just snörugby är ingenting jag rekommenderar när man har träningsvärk!!

Efter en seg nyårsdag så har vi idag varit i slalombacken och åkt lite. Man börjar bli bortskämd med nypistad backe och massor av snö. Börjar t.o.m få till skärande svängar då och då och känner mig då så stolt. Vill inte tillhöra snowrollers längre utan försöker ta till mig de instruktioner som barnens duktiga skidtränare ger.

Nu är det nya året här och vi blickar framåt så klart... Det är ett nytt år med nya möjligheter säger vi va?? Önskar er alla ett gott nytt tjugohundraelva.

Bamsekramar

Så här vill jag kunna åka